Herr talman! När det gäller den första frågan sade
Nalin Pekgul i sitt anförande att föräldrar har en
nyckelroll i att ge stöd till barnen. Då frågade jag:
Har föräldrarna i dag reella möjligheter och den tid de
behöver för att stödja ungdomarna?
Jag har också en kommentar till det Nalin Pekgul
sade om att man aldrig skulle vara nöjd och att just
när det gäller platsbristen på SiS-hemmen fixar man
platser när behov uppkommer. I detta betänkande står
det redan att det inte finns så många platser att de
täcker behovet. Det har varit en kraftig ökning, och
man kan inte fixa det i efterhand. Vart ska de då ta
vägen? Då blir det som i de fall som relateras från
Stockholmsområdet, att det dröjer 6-8 månader sedan
man har fått domen innan den kan verkställas med
sluten ungdomsvård. På den tiden hinner de göra
mycket. Vilka signaler ger man då till ungdomarna?