Fru talman! Anita Johanssons argument för att
man inte skulle kunna ha ett tak upp till vilket inkoms-
ter av detta slag är skattefria är egentligen något
märkligt. Argumentet gick ut på att det måste vara en
neutral och likformig beskattning. Men det har vi inte
i fråga om inkomstskatten, eftersom grundavdraget
beror på inkomsten. Så vi har redan gjort avsteg från
den principen, i det fallet av fördelningspolitiska skäl.
I det här fallet finns det starka sociala skäl för att
gynna självförvaltning. Om man har en positiv grund-
syn skulle det vara mycket enklare att i stället ha ett
tak på exempelvis ett halvt basbelopp. Det skulle blir
mindre krångligt och uppfattas som mer rättvist, inte
minst av de berörda.
Risken med det förslag som nu kan tänkas gå ige-
nom är att det inte ger samma positiva sociala effek-
ter, eftersom man inte får utdelning i proportion till
den insats man gör. Det fördelas jämnt på alla.
Jag måste även ställa en fråga om de arbetsrättsli-
ga aspekterna. Jag noterar att majoriteten vill att hy-
resgästerna skall betraktas som arbetstagare, men då
hamnar vi i hela den lagstiftning som finns på det
området. Hur detta skall behandlas är ju ganska oklart
skrivet i betänkandet. Det hade varit enklare att säga
att hyresgäster i det här fallet inte skall betraktas som
arbetstagare i arbetsrättslig mening. Då hade man löst
problemet. Varför inte göra så?