Herr talman! Dagens debatt handlar om kärnteknisk säkerhet och strålskydd. Det är två viktiga delar som var för sig har fått alltmer uppmärksamhet de senaste åren. Tittar vi specifikt på den kärntekniska säkerheten beror den till mycket stor del på incidenten i Forsmark som resulterade i kritik från Riksrevisionen i maj 2007. Strålskyddet i sin tur har blivit alltmer aktuellt i och med att det bland annat finns en stor osäkerhet om mobiltelefoner och master och hur de påverkar oss människor, unga som gamla. Frågorna diskuteras och ifrågasätts alltmer i samhället.
När vi socialdemokrater satt i regeringsställning under förra perioden påbörjades inriktningsarbetet för att säkerställa den svenska beredskapen vid radiologiska och nukleära olyckor, vilket utskottet mycket riktigt konstaterar, genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Vi i oppositionen har under lång tid genom motioner, skriftliga frågor, interpellationer och debatter här i kammaren uppmärksammat regeringen på den bristande kärnkraftssäkerhet som har funnits. Trots att den borgerliga majoriteten vid varje tillfälle har lovat att återgärder ska vidtas har regeringen fortfarande efter två år inte levererat några samlade förslag på förbättringar av beredskapen.
Regeringen har haft en gyllene chans att ta ett samlat grepp kring dessa frågor just med tanke på att Riksrevisionen lämnade en rad konkreta förslag till åtgärder vilka vi i oppositionen stödde och fortfarande stöder. Trots detta ansåg majoriteten att utskottet inte är berett att i detalj ta ställning till de åtgärder som förordas i framställningen och i motionerna. Detta ställningstagande beklagar vi djupt.
Herr talman! Ett annat stort problemområde har uppmärksammats, nämligen konsekvenserna av att ett antal myndigheter nu har slagits samman. Den 1 juli förra året gick Statens kärnkraftsinspektion och Statens strålskyddsinstitut ihop och bildade den nya myndigheten Strålsäkerhetsmyndigheten.
Den nya myndigheten konstaterar nu i sin årsredovisning att de kompetens- och resursmässiga aspekterna på säkerheten och tillsynen på säkerhetsområdet är en stor utmaning inte bara för myndigheten utan även för nationen.
Det finns en avsaknad av tillräckligt antal personer med rätt kompetens. Vidare säger myndigheten att förmågan att säkerställa kompetent personal såväl inom industrin som på myndigheten kommer att påverka möjligheterna att genomföra planerade åtgärder.
Strålsäkerhetsmyndigheten startade sin nya verksamhet med 36 vakanta tjänster. Den moderatledda borgerliga majoriteten i utskottet konstaterar att en viss eftersläpning kan väntas uppstå i det pågående arbetet på grund av nyskapande av myndigheter och myndighetssammanläggning. Detta har vi nu fått tydligt bevis på.
Omorganisationen i sig har säkerligen bedömts få en långsiktig positiv inverkan. Men det har på kort sikt uppenbarligen försämrat förutsättningarna att förbättra beredskapen att hantera den akuta fasen under en kärnkraftsolycka och den långsiktiga fasen därefter.
Med anledning av detta kräver vi att regeringen omgående i sin redovisning till riksdagen särskilt redogör för resultatet av de förslag till åtgärder som Riksrevisionen har sammanställt och lämnat in till just riksdagen.
Vi vill att regeringen tar sitt ansvar för kärnkraftssäkerheten inte minst med tanke på den befarade utbyggnad av kärnkraften som regeringen tänker sig framöver. Kärnkraftssäkerheten borde därför vara en prioriterad punkt på regeringen dagordning.
Herr talman! Som jag nämnde i inledningen har frågorna om mobiltelefoner och master alltmer engagerat oroliga medborgare. Detta måste vi självfallet ta på allra största allvar. Ett antal motionärer har tagit upp detta under allmänna motionstiden och samtidigt mycket riktigt påpekat att de gränsvärden som för närvarande tillämpas i Sverige enbart skyddar mot omedelbara effekter och inte ger något skydd vid långvarig exponering.
Hur detta i sin tur påverkar de allt fler yngre användarna och deras känsliga inre organ är inte heller det klarlagt på ett acceptabelt sätt. Europeiska rådet och EU:s medlemsländer har uppmanats av Europaparlamentet att fastställa strängare gränsvärden för elektromagnetisk strålning. En sammanställning av fakta om ohälsa vid elektromagnetisk strålning ter sig då tämligen logisk.
Vad avser den icke-joniserande strålningen kan vi tyvärr konstatera att det finns ett alltför stort antal människor som lider av just elöverkänslighet. Den borgerliga utskottsmajoriteten konstaterar att något samband mellan elektromagnetiska fält och elöverkänsligas besvär inte säkerställts vetenskapligt. Det bör därmed inte betraktas som en strålskyddsfråga.
Tyvärr kan vi konstatera att samhället i dag inte har något bra och tydligt sätt att bemöta alla drabbade medmänniskor. Det finns ingen tydlig ansvarsfördelning i och med att Strålsäkerhetsmyndigheten anser att detta inte tillhör myndighetens ansvarsområde. Därför är kravet att Socialstyrelsen tar problematiken på allvar väl befogat. Det blir även här uppenbart att forskningen om hälsoeffekter av icke-joniserande strålning måste öka på ett tydligt och mätbart sätt.
Herr talman! Med anledning av detta yrkar jag bifall till den gemensamma s-, v- och mp-reservationen nr 1. Vi socialdemokrater kommer inte att yrka bifall till någon av de övriga reservationerna. Men vi kommer att avstå under omröstningen och avser under året att återkomma till dessa viktiga frågor om strålskyddet.
I detta anförande instämde Kerstin Engle, Inger Jarl Beck och Åsa Lindestam (alla s).