Herr talman! Vi företräder det som man i den här kammaren har varit enig om, nämligen att vi ska stå fast vid det som grundlagen säger.
Internationella förhållanden hanteras av regeringen. Det är det som vi står upp för, och det är det som det här betänkandet är tydligt med. Det gäller till och med er, kära opposition. I den del vi är överens om folkmordet kan vi nästan skriva att vi i princip tycker att det ska vara regeringen som fattar beslut om folkrättsliga frågor.
Det är det som är huvudbudskapet, att regeringen har att ta ställning i den här typen av frågor. Det är där som avgörandet sker.
Skulle det vara här som vi beslutar om att uppgradera palestiniernas ställning i FN skulle vi prata om helt andra frågor. Men nu är det inte här vi fattar de besluten. De fattas i New York, och det är regeringen som fattar beslut. Det kommer att tydliggöras i morgon.
Det må vara trist för oppositionen. Men ingen kan tvivla på vad Centerpartiet driver i den här frågan. Vi driver frågan om erkännande. Vi driver frågan om uppgradering. Vi gör det där rösten gör skillnad, i regeringen, inte genom att välja oppositionsvägen. Den valde vi bort 2006.