Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är bra att lagen om ekonomiska föreningar nu moderniseras. Den nuvarande lagstiftningen bygger i allt väsentligt på den gamla aktiebolagslagen från 1975. Om vi vill att en ekonomisk förening ska vara ett attraktivt institut för att bedriva ekonomisk verksamhet måste vi se till att lagstiftningen håller sig ajour.
Låt mig nämna något om det tillkännagivande som vi i dag lämnar till regeringen. En tradition inom de flesta delarna inom svensk civilrätt är att lagstiftningen är dispositiv, det vill säga att om alla avtalsparter är överens kan man avtala om att göra avsteg från det som beskrivs som en huvudregel i lagstiftningen.
Varför är då det en tradition inom det civilrättsliga området? Jo, därför att det vilar på den fundamentala tanken att vi här inne - Sveriges lagstiftare - kanske inte alltid är bäst skickade att i varje givet fall peka med hela handen när det gäller vad som är den bästa organisationsformen eller de bästa stadgeenliga förutsättningarna för att bedriva en verksamhet.
Det är helt enkelt en liberal princip som genomsyrar civilrättslig lagstiftning i Sverige. Vilka är vi att säga att vi vet bäst hur varje ekonomisk förening ska lägga upp sina stadgar? Det bör förenas med en så stor frihet som möjligt. Det är därför det är svårt att begripa den rödgröna reservationen i sammanhanget.
Som vi hörde den socialdemokratiska företrädaren stå här och säga införs nu en möjlighet till investerande medlemmar, det vill säga medlemmar som inte aktivt deltar i verksamheten utan bara skjuter till pengar. Enligt förslaget är huvudregeln fortfarande att investerande medlemmar inte kan ingå i en ekonomisk förening, men man ger möjligheten att göra undantag i stadgarna. Det är ett exempel på hur dispositiv lagstiftning fungerar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Modernisering av lagen om ekonomiska föreningar
Varför förespråkar Socialdemokraterna att man ska kunna göra sådana undantag i stadgarna medan de motsätter sig att göra motsvarande undantag i stadgarna för att kunna utbetala ett större belopp till en avgående medlem eller en medlem som begär utträde ur föreningen? Det saknar logik. Varför motsatte de sig det förslag som en enig utredning och en enig parlamentarisk referensgrupp ställde sig bakom?
Deras partikollega Fredrik Lundh Sammeli satt med i utredningen och förespråkade just möjligheten att kunna betala ut ett högre belopp än det som en medlem har satsat. Man frågar sig: Varför vill socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister, som av tradition ofta talar sig varma för det kooperativa företagandet, begränsa attraktiviteten i den ekonomiska föreningen som företagsform?
Det saknar logik, men vi hoppas att vi får svar på detta under dagens debatt. Varför tror man att vi här inne är bättre skickade än varje enskild ekonomisk förening att bedöma hur verksamheten bäst ska läggas upp?
Man anför som motargument att det skulle riskera att urholka de ekonomiska föreningarnas tillgång till kapital. Men glöm då inte vad som är kärnan i förslaget, nämligen att det ska krävas enighet i den ekonomiska föreningen. Det ska krävas enighet och att man inför detta i sina egna stadgar.
Varför tror ni som lagstiftande socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att ni är bättre skickade att göra den bedömningen än vad en enig ekonomisk förening är? Det bör vara en utgångspunkt i civilrätten och i associationsrätten att om en association är överens om att organisera sig på ett visst sätt ska den tillåtas att göra det så länge det följer grundläggande rättsprinciper. Man kan inte med någon rimlighet argumentera för att det skulle stå i strid med grundläggande rättsprinciper.
Det vore väldigt klädsamt om socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister kunde låta oss få höra varför de nu går emot sina egna partikollegor och en enig utredning, som lade fram detta förslag för att öka attraktiviteten hos den kooperativa organisationsformen.