Fru talman! Det kan jag förstå. Med sådana argu-
ment förstår jag att man inte vill fortsätta debatten.
Jag ställde inte egna frågor utan jag frågade med
anledning av det som står i det skrivna svaret. Och
det var inte jag som nämnde Stockholm först, det var
faktiskt statsrådet.
Det som statsrådet i ett skriftligt svar till en leda-
mot av Sveriges riksdag säger kan vara exempel på
vad som kan vara orsak till att man nekas hyra en
lokal. När jag då som ledamot av riksdagen noterar
detta och frågar vad som konkret menas med det får
jag det häpnadsväckande svaret att det vill hon inte
svara på. Man ska inte ta till överord, men det är, som
jag sade i förra meningen, häpnadsväckande. Statsrå-
det vet väl själv vad hon har skrivit, varför det skri-
vits så och hur hon ska kunna motivera det om någon
ställer en eventuell fråga på det skriftliga svar hon
givit.
Nu kommer hon inte att besvara detta, men jag
hoppas att det finns människor som följer den här
debatten, antingen via TV, som man kan göra i da-
gens moderna samhälle, eller läser protokollet. Då är
jag nog inte ensam om att förvånas, med tanke på de
faktiskt rätt enkla frågor jag ställde.