Fru talman! Vi är oense om öppenheten och om
villigheten att på ett mera problematiserat sätt
framlägga fakta i målet. Förhandlingsresultaten i
slutet av december har rapporterats, men de har
inte diskuterats och framför allt inte analyserats i
EU-delegationen. Det skulle vara bra om man
kunde gå igenom vilka utgångsbud vi hade, vad vi
fick backa på och vad vi har förlorat och vunnit etc.
Ulf Dinkelspiel säger att det inte spelar någon roll
vilken utformning undantagen har, utan att det
väsentliga är resultaten. Jag håller inte med om det.
Det väsentliga är ju att de undantag som den
svenska regeringen formulerar blir juridiskt
bindande, eftersom det är EU-domstolen som
slutgiltigt avgör -- det är vi överens om.
Det är därför som det är nödvändigt att
undantagen, som man vill skall vara giltiga också
efter år 2000, formuleras på ett sådant sätt att de
uppfattas som juridiskt bindande. Annars kan man
komma överens om vad som helst, och EU-
domstolen kommer i alla fall att avgöra, på samma
sätt som när den prövar överenskommelsernas
giltighet i förhållande till rådande lagstiftning och
konkurrensregler. Det är ingenting värt om
undantagen inte är utformade på ett sådant sätt att
de är juridiskt bindande.
Jag förstår av Ulf Dinkelspiels både första och
andra svar att Sverige inte har fått några juridiskt
bindande undantag för mer än snuset. Vi har inte
fått några undantag vad gäller miljösidan,
kollektivavtalens ställning, detaljmonopolets
ställning, utrikes- ochsäkerhetspolitiken, dvs.
alliansfriheten, eller det sista steget i det
ekonomiska samarbetet, dvs. att gå över till
gemensam valuta och gemensam riksbank.
Detta förvånar inte mig, eftersom hela
konstruktionen bygger på att medlemsländerna går
in och accepterar de regler som finns och accepterar
den långsiktiga politiska målsättningen i unionen,
nämligen att det skall vara gemensamma regler
överallt och att konstruktionen skall vara den att
inga länder kan fatta andra eller avvikande
politiska beslut.
Detta förvånar mig alltså inte, men det är mycket
märkligt att man inte kan säga det rakt ut. Vad
gäller t.ex. alliansfriheten kunde man säga att man
tycker att det är bättre att Sverige går in i en
militärallians tillsammans med EU:s
medlemsländer och att man därför säger ja till det
här, i stället för att säga att neutralitetspolitiken är
förenlig med ett medlemskap. Ingen tror på det.
Säg att Sverige som medlemsland naturligtvis måste
gå alla stegen i det ekonomiska och monetära
samarbetet. Säg det rakt ut, och säg att ni tycker att
det är bra! Men försök inte få oss att tro att ni skall
kunna snirkla er förbi det!