Herr talman! Vi vill nog när det gäller bedömningen av hur vi ska se på den avbrutna röstsammanräkningen avvakta att vi får en slutrapport. Även om vi har tagit del av andra rapporter och det från flera håll finns ganska tydliga tecken på att oegentligheter har ägt rum - det är en ganska oroande bild vi redan har - ska vi innan vi tydligt tar ställning, uttalar en uppfattning och agerar utifrån den avvakta observatörernas slutrapport.
Att dra bort uppmärksamheten från inrikespolitiken genom ett utrikespolitiskt agerande är onekligen ett sätt, och det kanske varken Eritrea eller Etiopien är ensamma om, att använda yttre konflikter och händelser för att slippa tala om det som händer inom det egna landet. Det finns större länder än de här som har använt sig av den metoden.
Det är det som är skälet till att vi från svensk sida, och från EU:s sida också, är angelägna om att uppmärksamma den inrikespolitiska situationen. EU:s uttalande handlar både om att vi sätter press på Etiopien att acceptera skiljedomen om gränsdragningen och säkerställandet av en demarkering av den och samtidigt också uppmärksammar den negativa utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Etiopien och även i Eritrea.
Även om vi nu måste koncentrera oss och försöka bidra på ett konstruktivt sätt till att lösa den konflikt som finns beträffande gränsdragningsfrågan och därigenom undvika ett eventuellt upptrappande av våldssituationen igen är det viktigt att både Sverige, bilateralt, och EU uppmärksammar den inrikespolitiska situationen, framför allt när det gäller agerandet mot oppositionella, bristen på yttrandefrihet och bristen på respekt för mänskliga rättigheter. Det är en viktig fråga att också uppmärksamma.
När det gäller biståndet är det svenska agerandet väldigt tydligt, och vi argumenterar för att EU borde resonera på samma sätt. Här pågår ett samtal mellan EU:s medlemsländer för att hitta en gemensam position.