Fru talman! Sten Andersson har frågat om det är
solidariskt att locka välutbildad arbetskraft till Sveri-
ge och övriga EU från fattiga länder och vill veta
vilka åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att sådan
rekrytering inte ska skapa problem för dessa länders
utveckling.
I mitten av februari blev det klart att Sten Anders-
son, som fått sin riksdagsplats som moderat, accepte-
rat att stå på första plats på alla Sverigedemokraternas
riksdagslistor i valet 2002.
Sverigedemokraterna vill ha en starkt reglerad in-
vandringspolitik. På partiets egen Internethemsida
står det att Sverigedemokraterna vill "återskapa Sve-
rige som en svensk nation, såväl etniskt som kultu-
rellt, där svenskarnas intressen sätts i främsta rum-
met". Assimilering när det gäller invandrare är ac-
ceptabelt medan integrering däremot påstås vara "en
våldshandling på det svenska folket". Därför vill
partiet lägga ner den statliga integrationspolitiken.
Därför vill Sverigedemokraterna införa ett återflytt-
ningsprogram för icke assimilerade invandrare.
Vi bör alla vara mycket vaksamma mot Sverige-
demokraternas och andra extremnationalistiska parti-
ers främlingsfientlighet. Detta gäller även deras in-
ställning till biståndspolitiken. Sverigedemokraterna
ställer biståndet direkt mot andra behov i Sverige och
villkorar det mot ett stopp för den utomeuropeiska
invandringen. Mot den här bakgrunden går det inte
riktigt att ta Sten Anderssons påstådda solidaritet med
utvecklingsländerna på allvar.
Jag ska givetvis ändå redogöra för regeringens syn
på de frågor som ställs. För närvarande är arbets-
kraftsinvandringen till Sverige begränsad. Behoven
av en framtida arbetskraftsinvandring mot bakgrund
av den demografiska förändringen har uppmärksam-
mats både i Sverige och inom EU-samarbetet. Kom-
missionen har redan lagt fram ett förslag till direktiv
om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och
vistelse i syfte att utöva verksamhet som anställd eller
egenföretagare.
När vi nu börjar se över det svenska regelverket är
det dock inte i första hand arbetskraftsinvandring från
utvecklingsländer vi tittar på. Det finns många möj-
ligheter på närmare håll.
För det första är det viktigt att öka arbetskraftens
rörlighet inom EU/EES-området. Stockholmstopp-
mötet om sysselsättning i mars 2001 beställde en
särskild expertstudie angående detta, och den offent-
liggjordes i december förra året. En särskild hand-
lingsplan för ökad mobilitet har upprättats.
För det andra bör den fria rörligheten inom EU
gälla fullt ut även för tredjelandsmedborgare som
stadigvarande bor i någon av EU:s medlemsstater. Ett
direktiv med den innebörden förhandlas nu inom EU.
För det tredje finns det en viktig arbetskraftspo-
tential i kandidatländerna. I början av februari i år
fick jag regeringens uppdrag att tillkalla en särskild
utredare som kommer att föreslå hur arbetstagare från
EU:s nya medlemsstater från anslutningsdagen ska få
tillgång till den svenska arbetsmarknaden på samma
villkor som medborgare i nuvarande EU- och EES-
länder. I utredarens uppdrag ingår även att överväga
åtgärder för att undvika negativa effekter i form av
förlust av humankapital i de nya medlemsstaterna.
Farhågorna om förlust av humankapital eller s.k.
brain-drain lyfts ibland fram som ett argument mot
arbetskraftsinvandring. Självklart ska invandring till
vårt land inte hämma utvecklingen i utvandringslan-
det. Samtidigt tror jag att dessa farhågor är överdriv-
na. Migration behöver inte vara ett nollsummespel
där ett land vinner på ett annat lands bekostnad. Jag
anser att det i grunden är något positivt och ömsesi-
digt berikande med människor som rör sig över grän-
ser. Migranter upprätthåller ofta kontakten med sina
hemländer; de tar med sig erfarenheter, pengar och
kunskap såväl under den tid de lever i det nya landet
som när de återvänder.
Möjligheter för utbildade människor i utveck-
lingsländerna att få arbeta i andra länder fungerar
också ofta som en sporre för dessa länder att satsa på
utbildningsväsendet. Detta leder till investeringar som
kommer många fler till del än de relativt få som söker
sig utomlands.
Om man verkligen vill hjälpa utvecklingsländerna
är det min fasta övertygelse att det ska ske genom ett
livligt och avdramatiserat utbyte av expertis, handel
och investeringar. Som exempel kan nämnas att
många indiska dataingenjörer på senare tid har åter-
vänt från Silicon Valley i USA och gjort stora inve-
steringar i sitt hemland. Detta skapar nya arbetstill-
fällen och ekonomisk tillväxt. På det här sättet under-
stöder således migration utveckling, i stället för att
utgöra ett hinder mot den.