Fru talman! Jag skulle vilja bidra med en direkt
erfarenhet av brain-drain. Jag är själv ett exempel på
brain-drain. Efter den rumänska diktaturens fall har
jag sett hur rumäner från den flyktingskara som är
spridd över hela världen har hjälpt och hjälper landet.
Den berömda filmen om barnen på de fängelselik-
nande institutionerna i Rumänien gjordes av en kusin
till mig som är arkitekt i Boston. Utan den filmen
skulle hjälpen till de här barnen inte ha kommit i gång
så fort som skedde. Jag menar att människor som
kommer ut och arbetar och bosätter sig i västvärlden
kan bli en enorm resurs i sina egna länder.
Samtidigt måste jag också säga att jag för en
gångs skull kan hålla med Sten Andersson. Låt oss
mycket bättre använda den arbetskraft som finns
inom landet och som har utestängts från arbetslivet av
en alldeles för krånglig och komplicerad mottagning!
Detta började på 80-talet, alltså inte under den eko-
nomiska krisen, och har fortsatt med olika regler och
bestämmelser i arbetslivet.
Glöm inte slagordet "sist in-först ut", som väldigt
många tycker väldigt mycket om! Det leder till att
alla nytillkomna i arbetslivet har en mycket svag
position. De åker lätt ut, och det får vi inte glömma.
Men brain-drain är som sagt i sig en vinst för alla
länder. En sådan dränering betyder inte alls exploate-
ring eller förstörelse av arbetskraften i de fattiga län-
derna.