Herr talman! Birgitta Carlsson åberopar uppgifter från SVT:s Uppdrag granskning om att handläggare vid Försäkringskassan i Lidköping får premier om 700 kronor då de överfört personer med sjukpenning till sjuk- eller aktivitetsersättning, den före detta förtidspensionen. Enligt Birgitta Carlsson bekräftas härmed misstanken om att regeringen och Försäkringskassan avsiktligt påskyndar en prövning av möjligheten att föra över sjukskrivna till sjuk- eller aktivitetsersättning. Försäkringskassan skulle således ha handlat i linje med de signaler man uppfattat från Regeringskansliet.
Birgitta Carlsson anser vidare att det vore bättre om Försäkringskassan utbetalade premier till de handläggare som lyckas lotsa långtidssjukskrivna och personer med sjuk- och aktivitetsersättning tillbaka till arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund har hon ställt följande två frågor till mig.
1.Vilken åtgärd avser jag att vidta för att förtydliga att sjukersättningar inte ska användas som ett medel för att dölja sjukskrivningar?
2.Vilka åtgärder avser jag att vidta för att försäkringskasseanställda som lyckas lotsa långtidssjukskrivna och personer med sjuk- och aktivitetsersättning tillbaka till arbetsmarknaden belönas, i stället för dem som flyttar människor till sjuk- och aktivitetsersättning?
Enligt vad jag inhämtat är den ersättningsmodell vid Försäkringskassan i Västra Götaland som Birgitta Carlsson hänvisar till inte grundad på något lokalt avtal utan är en praxis som arbetsgivaren utvecklat för att på övertid kunna ersätta arbetet med att minska stora ärendebalanser. För att denna ersättning ska kunna utges krävs bland annat att beslut har fattats om att ärendet ska prövas i socialförsäkringsnämnd. Den i Västra Götaland utgivna ersättningen har således lämnats per skriven promemoria och inte efter vilket beslut som fattats av nämnden. Genom bildandet år 2005 av den nya sammanhållna statliga myndigheten Försäkringskassan förutsätter jag att den nya arbetsgivaren utreder vilka olika ersättningspraxis som kan finnas på länsnivå. Det är därför enligt min uppfattning en uppgift för de avtalsslutande parterna att ta ställning till ersättningar av det här slaget.
Som Birgitta Carlsson säkert känner till finns det inom Försäkringskassan betydande ärendebalanser när det gäller framför allt de långa sjukfallen. Det är därför angeläget att minska dessa balanser, inte minst för att Försäkringskassan i dessa ärenden så tidigt som möjligt ska kunna få till stånd adekvata rehabiliteringsinsatser. Det är också angeläget att utreda om de som uppbär sjukpenning i själva verket uppfyller förutsättningarna för sjuk- eller aktivitetsersättning, det vill säga utreda om arbetsförmågan är långvarigt eller varaktigt nedsatt av medicinska orsaker. Det är viktigt för tilltron till försäkringen att den försäkrade, oavsett var han eller hon bor i landet, får rätt slags ersättning från sjukförsäkringen.
För att både effektivisera arbetet och minska skillnaderna inom Försäkringskassan vid handläggning av de långa sjukfallen, gäller sedan den 1 juli 2003 att Försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen ska ha utrett om det finns förutsättningar att byta ut sjukpenningen mot sjuk- eller aktivitetsersättning. Det är mot denna bakgrund som arbetsinsatserna vid bland annat Försäkringskassan i Västra Götaland ska ses.
Birgitta Carlsson känner säkert också till att det finns ett nationellt mål för att öka hälsan i arbetslivet. Förutom en halvering av sjukfrånvaron fram till 2008 innebär målet även att antalet nya sjuk- och aktivitetsersättningar ska minska i förhållande till 2002. Jag är medveten om att antalet nya sjuk- och aktivitetsersättningar hittills har varit högre än under 2002, men inriktningen är att antalet nya ersättningar successivt ska minska fram till 2008 för att målet ska kunna nås. Detta ska framför allt ske genom de åtgärder som vidtagits för att minska antalet sjukskrivningar och förbättra rehabiliteringsverksamheten, men också genom fler åtgärder som regeringen senare kommer att redovisa.
När det slutligen gäller frågan om belöning av handläggare på Försäkringskassan som lyckas lotsa långtidssjukskrivna och personer med sjuk- och aktivitetsersättning tillbaka till arbetsmarknaden anser jag att den arbetsuppgiften i sig är en naturlig del av arbetet med att utreda de långa sjukfallen. Om detta arbete ska belönas på särskilt sätt är inte en uppgift som jag ska bedöma, utan det är en fråga för de avtalsslutande parterna på Försäkringskassans område.