Herr talman! Jag kan ta frågan om ersättningsnivåerna först. Det stämmer som Hans Karlsson säger att vi vill sänka för den som inte har försörjningsansvar, men vi vill inte sänka rakt av för alla. Det vet säkert arbetslivsministern också väl om.
När det gäller mygel och manipulation har jag inte sagt så någon gång. Det är arbetslivsministern som själv använder sig av de uttrycken. Men jag har förväntningar på att Hans Karlsson ska lyssna på alla de personer som egentligen mot sin vilja, utan att riktigt rejält känna att de blir hörda, förs över från sjukförsäkring till sjuk- och aktivitetsersättning. Jag har träffat åtskilliga av de kvinnor som har haft en stor del av sin arbetskapacitet kvar, men de har inte orkat arbeta 100 %. De har inte haft möjlighet att gå tillbaka till sin gamla arbetsplats.
Jag hade inget val, Birgitta, sade de till mig. Man fick antagligen inte vara sjukskriven längre utan det var förtidspension som gällde. Det rör sig inte om bara en kvinna utan flera. Man hade kunnat arbeta med rehabilitering och gett dem möjligheter att ta till vara den arbetskraftsresurs som ändå fanns kvar trots att den var nedsatt. Då hade det blivit en vinst för samhället i stället för, som i dag, en kostnad.
Jag har förväntningar på arbetslivsministern att det borde finnas en stimulans för att hjälpa människor tillbaka till arbete i stället för att hjälpa dem ut från systemet. De måste få känna att de fortfarande har en plats i dagens samhälle, att vi behöver dem. Ingen mår väl av att ställas vid sidan, av att man säger: Du duger inte längre utan det är förtidspension som gäller för dig. Vi har ingen nytta av den arbetskapacitet du har kvar.
Jag hoppas verkligen att man kommer att göra allt vad man kan för att ta till vara den resurs som ändå finns kvar hos var och en av dem som finns i systemet.