Fru talman! Jag börjar med att tacka för historielektionen. Tyvärr har jag bara två minuter på mig. Jag hinner inte ta upp allt jag skulle vilja ta upp. Christer Akej har verkligen spridit frågan på ett sätt som gör att man skulle kunna debattera väldigt länge. Jag väljer att koncentrera mig på några av frågeställningarna.
När det gäller redovisningscentraler ska man inte ha för bråttom, säger Christer Akej. Inte har i varje fall den här regeringen haft bråttom. Det kan man konstatera. Det fanns en färdig utredning när den tillträdde. Den valde den att kasta i papperskorgen med argumentet att det var för dyrt. Anders Borg visste inte vad han talade om. Han talade om att det skulle kosta 100 000 kronor per taxibil. Det var rent svammel, enligt min uppfattning.
Det är samma som gäller nu. Om någon remissinstans som regeringen väljer att lyssna på och tycker är trovärdig säger att det inte kan genomföras på grund av något skäl som inte jag kan se i dag kan regeringen börja lyssna på den instansen, och så blir det ingenting av detta.
Kan Christer Akej säga att det inte kommer att ske och att förslaget kommer att genomföras? Nej, det går inte att säga. Man måste ju lyssna på remissinstanserna, eller? Annars är det ingen idé att skicka ut det på remiss.
Det är väldigt viktigt att vi gör ett tillkännagivande från riksdagen för att fortsätta att så att säga hålla tummen i ögat på regeringen och säga: Vi accepterar inte några mer konstigheter nu.
Vi accepterar inte att friåkarna, som de heter, får ytterligare frikort i frågan. Vi accepterar bara en sak: Inför obligatoriska tömningscentraler. Som jag sade i mitt anförande kan det finnas de som ska stå utanför. Men det är av andra skäl än att taxibranschen ska regleras på ett bättre sätt så att vi får in de skatter vi ska ha från branschen.