Fru talman! Jag är inte ledamot av trafikutskottet, men jag tänker ändå delta i debatten. Jag bedömer nämligen på ganska goda grunder att jag är den riksdagsledamot som har tillbringat mest tid i en taxibil, dock icke som passagerare. Jag har under nästan hela mitt vuxna liv ägnat mig åt taxibranschen i olika positioner, och den mesta tiden har jag suttit bakom ratten. Jag har roat mig med att räkna ut ungefär hur långt jag har kört, och jag kom fram till att det var ungefär 40 varv runt jorden. Det är alltså en ansenlig sträcka, och jag har skaffat mig en hyfsat bra kunskap om denna efterfrågestyrda del av kollektivtrafiken.
Svensk taxinäring avreglerades sommaren 1990. Från att ha varit strikt reglerad i alla avseenden, till exempel via av staten fastställda priser och geografiska områden där taxiföretagen tilläts verka, blev det den 1 juli 1990 en i det närmaste total avreglering.
Det fick naturligtvis stora konsekvenser både för de verksamma i branschen och för kunderna. Man kan säga att det gick från ett dike till ett annat över en natt. Även en avreglering kräver ju att finns vissa regler för att det hela ska fungera.
En hel del av förhoppningarna infriades. Tillgängligheten ökade självklart när det inte längre gjordes någon behovsprövning vid beviljande av trafiktillstånd. Taxiföretagen blev i den konkurrenssituation som uppstod avsevärt mer kundorienterade. Taxi, var god dröj - det var länge sedan vi hörde det.
Men, herr talman, det uppstod också en hel del avigsidor. De yttrade sig på olika sätt i glesbygd respektive storstadsområden. Ganska snart infördes krav på taxiförarlegitimation och på prisinformation på bilarna. Detta är bra åtgärder, men de skulle kunna förbättras ytterligare. Legitimationen är dess värre inte någon garanti för en gedigen yrkeskunskap, och prisinformationen är svårtolkad för den ovane resenären.
Den fria etableringsrätten har lett till överetablering i storstadsområdena, vilket har lett till dålig lönsamhet och hög personalomsättning. Det är inte så lätt att rekrytera och behålla förare som tjänar 105 kronor i timmen eller 18 000 kronor i månaden. Det är nämligen nivån på garantilönen i dag. I Stockholms- och i Malmöområdet har antalet taxibilar ökat med 60 procent sedan avregleringen. Det är avsevärt mer än vad befolkningen har ökat.
De största problemen upplever jag är de så kallade friåkarna, som inte tillhör någon central. De har en prissättning som ofta kraftigt avviker från den som gäller i de stora bolagen. I de stora centralerna har man ett jämförpris på ca 300 kronor. Det högsta pris jag själv har sett på en bil här i Stockholm var 1 500 kronor. Bilen stod här nere utanför ett hotell i city. Priset är alltså fem gånger så högt, och sannolikt erbjuds man inte en tjänst som är bättre. Jag befarar att den till och med är sämre än i en bil som skyltar med 300 kronor.
Det bär mig emot att säga det, men jag vågar ändå tänka tanken att någon form av prisreglering kanske måste till för att få bort de värsta avarterna, som enbart skadar tilltron till branschen - och inte bara till branschen utan till Sverige i sin helhet. Man kan fundera på hur utländska besökare betraktar detta land efter att ha fått klart för sig att det första som har hänt när de har kommit hit är att de har blivit ordentligt uppskörtade. Vågar de göra affärer i detta land över huvud taget? Vågar de komma hit fler gånger?
Det bär som sagt lite emot att säga detta eftersom jag naturligtvis är anhängare av marknadsekonomi. Men det är inte alltid som marknaden fungerar enligt läroboken, och när kartan och verkligheten inte stämmer litar jag mer på verkligheten. Jag låter mig inte förblindas av ideologiska principer.
I USA, marknadsekonomins förlovade land, kan man lugnt sätta sig i en taxi utan att vara rädd för att bli blåst på hela semesterkassan. Taxi är något som åtminstone sällanresenären åker antingen när man bråttom eller har mycket bagage. Att man i denna situation förväntas botanisera runt och försöka tolka en inte alldeles solklar prisinformation är kanske att begära lite för mycket. Om man dessutom befinner sig i ett främmande land där man inte har koll på vare sig valuta eller avstånd till den önskade destinationen är man ett ganska lätt offer. Och har man väl satt sig i bilen så anses avtalet vara ingånget, och då är det så dags att ha synpunkter.
På flygplatser där Swedavia upplåter taxiplatser ställs det ofta krav på att det tydligt ska informeras om vilket pris som gäller in till närmaste stad. Där har man alltså redan infört en prisreglering, och det fungerar i stora delar väl jämfört med hur det skulle vara om en fri prissättning till rullande taxameterpris skulle råda.
I Dagens Nyheter i dag kan vi läsa en artikel om att Arlanda Express och även Stockholms Hamnar kommer att införa ett pristak på de bilar som får tillstånd att trafikera vid terminalerna. Hamnkaptenen säger att de höga priserna är ett "jätteproblem". Han fortsätter: "Detta borde vara reglerat eller så borde det finnas ett maxpris. Nu får vi åtgärda det på varje ställe, och det är både dyrt och inte lika effektivt."
Fru talman! I glesbygd har vi inte överetablering utan snarare tvärtom. Det finns ingen fungerande taxiservice över huvud taget på en del håll, vilket är ett problem. I Kronobergs län, till exempel, har antalet taxibilar minskat med 40 procent sedan 1990. Genom upphandling av den samhällsbetalda trafiken kan bolaget på orten bli av med uppemot 90 procent av sina intäkter över en natt och tvingas då lägga ned. De taxifordon som sköter den samhällsbetalda trafiken ska då ofta stå till förfogande för enbart denna typ av trafik. Sådana exempel har vi sett i till exempel Blekinge och Dalarna. Upphandlingar måste självfallet göras, men vi måste också beakta hur servicen till allmänheten kan upprätthållas efter en upphandling.
Fru talman! En viktig åtgärd är den att alla taxibilar ska tömma sina uppgifter till en redovisningscentral. Det skulle underlätta kontrollen och minska möjligheterna till skattebrott. I dag tömmer de bilar som är anslutna till en beställningscentral, ett taxibolag, sina uppgifter. Skattemyndigheten kan sedan enkelt kontrollera de anslutna bilarna. Men friåkarna, som inte har en koppling till någon central, är svårare att kontrollera. Jag tycker att detta borde ha varit åtgärdat för länge sedan. Konkurrens på lika villkor är något som den seriösa delen av taxinäringen ropar efter. Det arbetet är nu i full gång efter det tillkännagivande som gjordes för ett år sedan. Att fatta ytterligare ett sådant beslut finner jag inte meningsfullt.
Ytterligare en fråga handlar om uppställningsplatser i anslutning till terminaler där det ofta kommer ut kunder som vill åka taxi. Här har man på en hel del håll löst det genom att marken överlåtits till ett bolag som sedan kan teckna avtal med de företag som uppfyller vissa kvalitetskriterier. Så fungerar det utanför centralstationerna i våra tre största städer. Det har underlättat avsevärt för förarna som får tillgång till platsen i anslutning till entrén men naturligtvis i första hand för kunderna som får en bra service till ett rimligt pris samtidigt som konkurrensen fortfarande upprätthålls eftersom det ofta finns en handfull olika bolag att välja mellan. Sådana lösningar behövs på fler håll, även i mellanstora städer och vid andra typer av terminaler.
Det blir en ganska märklig situation när regelverket är sådant att det råder fri prissättning, och sedan måste det vidtas åtgärder på kommunal nivå för att förhindra aktörer med skyhöga priser att finnas utanför till exempel centralstationen. Kommunal mark måste vara tillgänglig för alla på lika villkor. För att skona besökare från att råka ut för detta måste den kommunala marken överlåtas till exempelvis Jernhusen, som sedan kan teckna avtal med de taxibolag som man önskar att kunderna ska fortsätta åka med efter avslutad tågresa.
Den utredning som nu föreslås får i uppdrag att se på för- och nackdelar med avregleringen. Jag tycker att det är en intressant aspekt. Det är min innerliga förhoppning att denna utredning leder fram till skarpa förslag som leder till en rimligare situation för dem som vill bedriva långsiktig och seriös taxiverksamhet och till en tryggare och bättre service för allmänheten.