Herr talman! Det är glädjande att vi lite grann delar uppfattning när det gäller vilken riktning Sverige borde röra sig i. Däremot är det ganska oroande att vi får vaga besked om ställningstaganden.
I en tid när vi redan har skickat in en ansökan, vilket ju är ett väldigt tydligt ställningstagande och en väldigt tydlig inriktning, kan jag tycka att det vore rimligt att vid samma tillfälle vara lika tydlig med inriktningen kring vilka principer som ska gälla om Sverige blir medlem.
Jag tror att det skulle vara att föredra för Sveriges befolkning, som nog med rätta ställer sig frågan vad ett Natomedlemskap innebär för Sveriges del. Just nu är den frågan inte besvarad. Det handlar också om att Natomedlemmarna ska veta vad Sveriges inställning är så att även de vet vad de kommer att ta ställning till.
Olle Thorell är inne på att Finland redan har ett sådant här ställningstagande i lagstiftningen. Det har, vad jag har kunnat se, inte försvårat deras väg in i Nato. Det är inte något som anförs eller kritiseras av andra Natomedlemmar. Spanien, som redan är medlem, har också motsvarande, och även Lettland, som redan är medlem i Nato, har motsvarande lagstiftning.
Varför kan Sverige i dag inte vara lika tydligt? Varför ska vi ha ett svagare ställningstagande som inte lika klart deklarerar vad Sveriges inställning är?
När det gäller permanenta trupper är det på samma sätt. Vi väntar på en deklaration från regeringen. Vi vet inte om den kommer, och vi vet inte hur den kommer att se ut eller vilket ordval man gör. Det är också ett väldigt svagt ställningstagande, och det gör att vi i dagsläget faktiskt inte har någon vetskap om vad som är Sveriges linje.
Avslutningsvis: när det gäller synen på demokrati varnade vi just för att Sverige skulle kunna bygga sitt samarbete i säkerhetspolitiken med demokratiska stater som delar vår syn på världen, men att det finns Natomedlemmar som gör tydliga avsteg från demokratiska principer. Är Socialdemokraterna beredda att ändå arbeta för en stärkt demokratiprincip inom Nato?