Herr talman! Mitt i allt detta fanns det i alla fall glädjande små korn. Vänsterpartiet öppnar för att när saker och ting väl är fullbordade faktum avveckla det militanta motståndet, som då blir mer av ett pacifistiskt motstånd. Det tycker jag är en bra utveckling.
Ärligt talat, herr talman, ser vi samma utveckling i ett antal Natoländer - exempelvis Norge, där SV har börjat markera att man kanske får leva med Nato. Jag tycker att det är en utmärkt ordning. Själv hade jag kunnat leva med Nato långt tidigare, som jag har varit inne på.
Så här är det: Jag tycker att man ska tala om Natomedlemskapets hela innehåll. Ni pekar på olika delar, och det är intressant. Men det är just därför jag menar att en säkerhetspolitisk analys hade varit viktig. Hur påverkar medlemskapet oss när det gäller försvarsplanering? Vad blir vårt ansvar i vår del av världen? Hur ska vi agera tillsammans med andra? Ska det innebära till exempel air policing över Baltikum? Ska vi kunna bidra med trupp, kanske till och med stationerad, i Estland, Lettland, eller Litauen - tre länder som inget hellre vill än att ha fast baserad trupp från andra länder? Sådana saker tycker jag också vore otroligt värdefulla att diskutera. Vill Vänsterpartiet delta i en sådan diskussion tycker jag att det vore välkommet. Sedan kanske vi inte landar i samma slutsatser.
Moderaterna lägger fram ett konstruktivt förslag, precis som vi gjort tidigare. Redan när vi tillsammans med fyra andra partier fick majoritet för en Natooption i december 2020 sa vi att regeringen borde bjuda in till säkerhetspolitiska samtal. Jag vet inte riktigt var Vänsterpartiet var. Miljöpartiet var definitivt emot så länge man var en del av regeringen. Men jag tror att vi vinner på att prata tillsammans.
Därför menar jag att när Sverige accepteras, när alla länder har ratificerat, finns det anledning för regeringen att ta fram hur vi ska ta emot det. Jag tycker att man ska vara ganska minimalistisk. Men kärnvapen är absolut ett sådant område som man varit inne på.