Herr talman! Om jag skulle vara i statsrådet Le-
jons kläder, skulle jag vara orolig.
När statsministern höll sitt tal vid Kommunför-
bundets kongress i Malmö, som man kunde ta del av
via pressklipp, var han närmast hotfull. Om någonting
händer, sade han, kommer vi att utkräva politiskt
ansvar.
Det är så dags att göra det. Ledarskapet borde ha
utövats på ett annat sätt än att i elfte timmen börja
komma med hot.
Statskontoret, som har ansvaret för den statliga
delen, har visat en tablå. Den visar att när det gäller
fjärrvärme, vattenförsörjning, hälso- och sjukvård är
störningsriskerna inte på något sätt uteslutna. Vi har
239 dagar kvar!
När det gäller fjärrvärme, vattenförsörjning, häl-
so- och sjukvård lyser raderna rött, vilket innebär att
de inte på något sätt kan ange en tidpunkt för när
kontrollen skall vara klar. Också underlagen för be-
dömningen är lysande röda och skrämmande på dessa
tre områden. Om det är någonting som är viktigt, så
är det just fjärrvärme, vattenförsörjning, hälso- och
sjukvård.
I Socialstyrelsens rapport kan noteras att man har
skickat ut en förfrågan på vilken alla landsting inte
svarar. De hyser inte på något sätt respekt för de krav
som ställs från regeringens sida. Det visar sig att en
betydande del av både sjukhus, primärvård och annan
typ av vård inte kan garantera att el, vatten och
fjärrvärmeförsörjningen kommer att fungera, på
grund av att de inte kan få besked från de lokala dist-
ributörerna och leverantörerna. Detta är ju ingen
överraskning, men det är ganska skrämmande.
Man kan läsa vidare att det bara är 55 av 70 sjuk-
hus som har svarat på enkäten. Det innebär att vart
femte sjukhus över huvud taget inte vill lämna upp-
gifter om hur akutsjukvård och mycket annat skall
fungera. Jag tycker att det är en skrämmande re-
spektlöshet som på något sätt måste kunna härledas
till gamla försyndelser från regeringens sida.
När man sedan tittar vidare på hälso- och sjukvår-
den finner man att hälften av primärvårdsenheterna är
osäkra på elförsörjningens funktion. Det står att för-
delningen är ungefär likadan när det gäller funktionen
uppvärmning. Det innebär att hälften av primärvård-
senheterna är osäkra på om uppvärmningen kommer
att fungera.
Problemen är lika bekymmersamma inom den
kommunala sektorn, som ju svarar för väldigt mycket
av vård och omsorg, inte minst om de gamla. Det
visar sig att inventeringsarbetet knappt har satts i
gång. Och vi har 239 dagar kvar!
Är det ändå inte så att man från regeringens och
statsrådet Lejons sida känner en ganska påtaglig oro
för vad som kan komma?