Herr talman! Jag kan inte avhålla mig från att
notera att den gamla folkskolan uppenbarligen
hade sina brister. Trots demokratiundervisningen
blev faktiskt herr Hurtig kommunist.
Herr talman! En fråga som vi alla kan ha anledning
att ställa oss inför slutförhandlingarna om svenskt
medlemskap i den europeiska unionen är hur vi ser
på Sveriges roll och vikt i Europa och i världen.
Hur vi besvarar den frågan bör ha betydelse för
vilka mål vi sätter särskilt högt i förhandlingarna
med den europeiska unionen.
För min del känns det då viktigt att framhålla
Sverige som en europeisk kulturnation med en i
europeisk historia osedvanlig politisk kontinuitet.
Vårt lands omfattning och gränser har skiftat
genom århundradena, men sedan 1523 har det i
Stockholm utan avbrott funnits en svensk regering
som styrt ett självständigt land. Av Europas
nuvarande huvudstäder har bara London en
historia som i det avseendet överträffar Stockholm.
Säkerhetspolitiken är den viktigaste uppgiften för
varje lands statsledning. Målet för
säkerhetspolitiken är att tillförsäkra landets
medborgare rätten att självständigt -- utan yttre
tvång -- forma sin framtid efter egna värderingar. I
det avseendet måste man nog säga att generationer
av svenska politiker varit framgångsrika. Den långa
period av fred som Sverige åtnjutit stärker den
bilden.
Tryggheten i vår nationella identitet har inte
försvårat utan snarare underlättat ett
internationellt engagemang och en öppenhet för
handel, ekonomiskt samarbete och kulturellt
utbyte med vår omvärld. Så har också den
inspiration och de intryck som vi fått, inte minst
från de många europeiska kulturerna, berikat oss
och medverkat till att göra Sverige till det land det
är i dag.
Sverige är ett rikt land. Utbildningsnivån är hög,
infrastrukturen väl utvecklad. Vi har en industri, en
servicenäring och ett jordbruk som mycket väl kan
matcha det som finns i andra länder i Europa.
Sverige är välbeställt med naturresurser och har
natur- och miljötillgångar av mycket hög klass.
Visst är jag, som alla andra, medveten om att det
för närvarande råder kassabrist i statens finanser.
Det måste vi ändra på, liksom vi måste komma till
rätta med problemen med den höga arbetslösheten.
Men det är, som jag ser det, varken bra eller sakligt
korrekt om landets ledande politiker tecknar bilden
av Sverige som ett fattigt land, nästan som ett slags
europeiskt u-land.
Vad jag vill ha sagt med detta är att Sverige har
mycket att bidra med i ett fördjupat europeiskt
samarbete inom ramen för den europeiska
unionen. Därför är det också viktigt att vi i EU:s
organ för rådslag och beslut får de möjligheter till
inflytande som Sverige som nation är väl förtjänt
av.
Alla svenskar, t.o.m. infödda stockholmare boende
i Stockholms innerstad, känner mycket starkt för
att hela Sverige skall vara bebott. Också vi i
Stockholm vill ha ett levande norrländskt inland.
Därför är det centralt att det i de förhandlingar vi
nu för skall gå att inom EU få gehör för en
regionalpolitik som försäkrar oss den möjligheten
att ha hela vårt land bebott. Där finns också delar
av jordbrukspolitiken inlagd. Frågorna om
regionalpolitiken och möjligheten att bedriva
jordbruk i Norrland bör därför ges mycket hög
prioritet i förhandlingarna.
Det förefaller mig som om de tankar och det
material som vi har presenterat och de besök vi har
medverkat till att låta ledande ministrar,
kommissionärer och EG-parlamentariker från EU
göra i övre Norrland, har gett resultat. Det utspel
som har kommit från ministerrådet tyder på att man
uppenbarligen har tagit intryck av Sverige och att
det i dag kanske kan finnas bättre förutsättningar
än tidigare att hitta en lösning som tryggar just det
norrländska inlandets fortsatta möjlighet att vara
befolkat och människors möjlighet att verka och
leva efter de förhållanden som naturen där medger.
Något som -- det är jag övertygad om -- svenskar är
mycket angelägna om när det gäller vårt
medlemskap i EU, är att den mat man kan köpa i
affärerna och äta på restaurangerna skall hålla
mycket hög kvalitet. Om människor som en följd
av ett EU-medlemskap skulle bli osäkra på den här
punkten, skulle de säkert också bli osäkra på värdet
av ett sådant medlemskap. Därför tror jag t.ex. att
vi måste ställa mycket höga krav på att salmonella
och andra djursjukdomar, och för den delen också
växtsjukdomar, skall kunna hindras från att slå rot
i Sverige.
Det är viktigt att det finns ett samband mellan vad
vi betalar och vad vi får ut av ett medlemskap, men
det vore som jag ser det fel att reducera den här
frågan till en enkel räkneoperation. Ett
medlemskap i den europeiska unionen ger oss
nämligen så oerhört mycket mer än det man kan
räkna fram genom att ställa upp en kolumn plus och
en kolumn minus och sedan summera och försöka
se vilken kolumn som har högst siffra.
Det viktigaste med medlemskapet i den europeiska
unionen som jag ser det är att det ökar vårt lands
säkerhet och våra medborgares förutsättningar att
långsiktigt utforma vårt land, dess kultur, dess
ekonomiska och politiska liv efter våra egna
önskemål.
Ett medlemskap ger oss också möjlighet att arbeta
för fred i hela Europa, genom att vi inom EU:s
ramar kan vinna gehör för ståndpunkter som
omfattas också av de andra europeiska länderna
och som kan bidra till att konflikter som den i
Jugoslavien förhoppningsvis blir något som
inträffar sällan, något som kanske aldrig mer
upprepas i Europa.
Vi får genom ett EU-medlemskap förutsättningar
att verka för en bättre miljö. Det går inte att inom
nationers gränser lösa de avgörande miljöproblem
som Europa står inför. Det kan man bara klara
genom ett samarbete, med ett gemensamt
beslutsfattande som grund.
Genom EU får vi tillgång till en stor marknad, en
trygg inre marknad, vilket i sin tur är
förutsättningen för tillväxt och för en tryggad
arbetssituation för våra medborgare.
Jag är egentligen inte ute efter att polemisera, Mats
Hellström, men jag noterade med glädje med vilket
starkt patos Mats Hellström talade om
ramhushållning. Min historika bild är dock den, att
det inte var ramhushållning som socialdemokratin
stod för, utan att kampen mellan Folkpartiet och
Socialdemokraterna på den tiden gick ut på att
Socialdemokraterna önskade planhushållning,
medan Bertil Ohlin däremot arbetade för att
åstadkomma ett samhälle baserat på
ramhushållning. Men om ni nu har tagit över hans
idéer också på den punkten, har jag självfallet
ingenting att invända.
Det är viktigt att förhandlingarna om medlemskap
i den europeiska unionen kan slutföras nu. Jag tror
inte alls att förutsättningarna för att få ett bättre
resultat för Sveriges del ökar om vi inte nu blir
färdiga utan skjuter frågan längre fram. Just nu
finns ett intresse, inte bara i Sverige utan bland alla
EU:s medlemsstater, för att åstadkomma ett
resultat. Det finns ett intresse bland ledande
politiker och ekonomer i hela Europa. Låt oss
utnyttja det tillfället och se till att vi nu når fram till
en uppgörelse!
Europaparlamentet spelar i de här sammanhangen
en viktig roll. Det är Europaparlamentet som i
efterhand skall godkänna det resultat som uppnås i
förhandlingarna. Självfallet är det viktigt att man
då får dokumentationen i tid. Vi har nyligen haft ett
besök av företrädare för Europaparlamentet här i
Sverige, och de har understrukit sin önskan både att
se till att behandla det avtal som Sverige kan
komma att sluta på ett riktigt sätt och på bas av
sedvanlig parlamentarisk praxis och att ge sitt stöd
till Sverige, för att åstadkomma det medlemskap
som vi eftersträvar.
Att klara den här förhandlingen, herr talman, är
inte helt lätt, men jag tycker att man ändå har
anledning till viss optimism. Jag vill därför sluta
mitt anförande med att önska Europaministern och
hans medarbetare all framgång i de förhandlingar
som han nu står inför.
(Applåder)