Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Redan efter mitt besök i Indonesien och Östtimor i
september månad lämnade jag en skriftlig men
också muntlig rapport till Utrikesdepartementet,
där jag tog upp frågan om dessa flyktingar. Jag såg
såsom den bästa lösningen då att ansträngningar
skulle göras för att de skulle kunna överföras på
den svenska flyktingkvoten.
Orsaken till att jag nu har ställt frågan till
utrikesministern är den att vi i utrikesutskottet fick
besök av den indonesiska aktivisten för mänskliga
rättigheter, Haji Princen. Han lämnade så
oroväckande uppgifter att jag ansåg att frågan
borde diskuteras här i kammaren.
Utöver flyktingkvoten finns det ju andra
möjligheter. Visering och även uppehållstillstånd
får numera meddelas både av Statens
invandrarverk och av Utrikesdepartementet.
Viseringsrätten kan delegeras till en beskickning.
Även ambassaden i Jakarta har givetvis rätt enligt
gällande förordning att utfärda visering.
Utrikesministern säger också att det skall föreligga
livsfara för att diplomatisk asyl skall ges. Den
situation som ungdomarna befinner sig i är ytterligt
allvarlig. Jag tycker inte att man kan ta försäkringar
som kommer från den indonesiska regeringen för
gott. Sådana uppgifter fick vi också av Haji
Princen.
Det kanske inte räcker att bara samtala med de
indonesiska myndigheterna. Nu måste någonting
extra göras. Är det inte också utrikesministerns
uppfattning?