Herr talman! Carl B Hamilton har i sin interpellation ställt fyra frågor till mig med anledning av Riksrevisionens rapport om aktivitetsgarantin.
Carl B Hamilton är kritisk mot regeringens arbetsmarknadspolitik och han använder Riksrevisionens rapport för att underbygga kritiken. Men Riksrevisionens rapport är inte en utvärdering av aktivitetsgarantin. Revisionsfrågorna handlar om hur uppföljning och utvärdering av aktivitetsgarantin görs. På dessa punkter riktar Riksrevisionen relevant kritik mot regeringen och Ams. Förändringar kommer att göras med anledning av rapporten.
Aktivitetsgarantin beskrivs bäst som ett regelverk som säkerställer rättigheter och skyldigheter för dem som varit arbetslösa länge. De flesta deltagarna deltar i ett annat arbetsmarknadspolitiskt program samtidigt som man är inskriven i aktivitetsgarantin. Information om alla arbetsmarknadspolitiska program finns, men en sammanhållen information om aktivitetsgarantin saknas. Regeringen kommer i regleringsbrevet för år 2006 att ge Ams i uppdrag att sammanställa information i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer.
Ams redovisar årligen i sin rapportserie kostnader, inklusive kringkostnader, för alla arbetsmarknadspolitiska program samt vilken andel av programmen som tas i anspråk av personer som samtidigt deltar i aktivitetsgarantin. Med hjälp av dessa uppgifter kan den som så önskar räkna fram att aktivitetsgarantin kostar 3,9 miljarder kronor 2004; det mesta avser försörjning för deltagare genom aktivitetsstöd. Dessa beräkningar är gjorda även i Riksrevisionens rapport.
Ams har frihet att besluta om lämplig form för den information som regeringen begär. Troligen kommer en stor del av informationen att inkluderas i årsrapporten för de arbetsmarknadspolitiska programmen. Denna rapport utkommer i början av augusti varje år.
I våras gav regeringen Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning vid Växjö universitet i uppdrag att utvärdera aktivitetsgarantin. Slutrapport från uppdraget kom i slutet av november. Rapporten påtalar att det finns en grupp som trots omfattande insatser inom aktivitetsgarantin inte får fast förankring på arbetsmarknaden. Man bedömer dock inte problemet som alarmerande. Av dem som lämnat aktivitetsgarantin var 29 % åter inskrivna vid arbetsförmedlingen men en tredjedel av dem arbetade, till exempel i visstidsanställningar. Förutom denna information har Ams startat ett projekt med syfte att bättre kartlägga aktivitetsgarantin. En rapport kommer att publiceras under 2006.
Regeringen håller sig alltså väl informerad om det som Carl B Hamilton kallar rundgång.
Jag vill avsluta med att påminna om vad denna rundgång egentligen handlar om för enskilda människor. Kraven i arbetslivet är höga. En grupp människor har av olika skäl svårt att möta dessa krav. Dessa människor kommer då, några under hela arbetslivet, att av och till vara beroende av arbetsmarknadspolitiska insatser. Oftast rör det sig om kompetenshöjande insatser eller subventionerade anställningar. Även denna grupp människor har ett bidrag att ge till samhällsekonomin genom att stanna kvar i arbetskraften. Ett arbetsliv för alla genom aktiv arbetsmarknadspolitik är ett bättre alternativ för både individ och samhälle än att passivt acceptera att dessa människor lämnar arbetskraften.