Fru talman! Jag kan väl i stort dela oron och
känslan av att det går för sakta med Leivik. Vi ska
ändå vara klara över att det finns långt framtagna
förslag över vad som behöver göras och på vilka
områden. Problemet är att det ofta krävs komplexa
lösningar på grund av att så många är inblandade. Det
är en av de stora bekymren. Här måste vi frigöra oss
från myndighetsrevir som gör att det är svårt att
komma fram till vad vi tycker är de riktiga lösningar-
na.
Det är naturligtvis vår sak i utskottet att ligga på
och ge regeringen råg i ryggen att ta upp diskussio-
nerna. Sedan är det frågan om vem som ska verkställa
dessa stora förändringar. Häromdagen hade vi diskus-
sionen om kostnaderna för elgatorna. Som lekman
tycker man att det är bara att hugga upp en gata så att
inte något träd når fram till ledningen. Det visade sig
att det var fråga om enorma belopp. I stället diskute-
ras då ett annat slags ledning som skulle tåla att trä-
den ramlar. Det är komplicerade frågor.
Kvar står att vi som valda riksdagsmän är skyldi-
ga att se till att vi ska leva upp till de programförkla-
ringar som finns i försvarsbeslutet att få ett säkrare
Sverige på alla områden. Jag delar också Björn Lei-
viks otålighet och tycker att vi ska ligga på och att det
ska gå fortare.