Fru talman! Sven-Gösta Signell har frågat mig vilka
åtgärder jag har för avsikt att vidta för att projekt
på väg E 4 och Ostkustbanan mellan Norrala och
Enånger snabbt skall kunna komma i gång.
Utbygganden av väg- och järnvägsförbindelser
enligt riksdagsbeslut pågår på många håll i landet.
Planering och projektering för ytterligare projekt
är också i full gång. Innan projekten kan byggas
måste de dock prövas enligt gällande lagstiftning,
vilket innebär avvägningar mellan motstående
intressen av skilda slag.
Olika berörda intressenter, markägare m.fl. har
ofta invändningar mot förslagen med hänsyn till
deras påverkan av bl.a. enskilda fastigheter och av
miljön. Detta leder till överklaganden till
regeringen av en hel del av Vägverkets beslut att
fastställa vägarbetsplaner. Utbyggnaden av
järnvägar fordrar att regeringen ger
expropriationstillstånd, och i dessa ärenden skall
regeringen också göra avvägningar mellan olika
intressen. Prövningen av dessa ärenden är
komplicerad på grund av att väg- och
järnvägsprojekt ofta medför stora ingrepp i
fastigheter och miljö.
Låt mig lämna en kort redogörelse för de aktuella
projekt som berör Norraladalen.
Det avsnitt av väg E 4 som Sven-Gösta Signells
fråga handlar om är en del av väg E 4 mellan Gävle
och Sundsvall. Denna del av väg E 4 skall enligt
riksdagens beslut ha standarden 13-metersväg, med
möjlighet till avvikelse från denna målstandard på
avsnitt där det är uppenbart att en avvikelse
innebär betydande effektivitetsvinster.
Vid den prövning som regeringen har att göra av
den överklagade arbetsplanen mellan Norrala och
Enånger, som enligt Vägverkets fastställelsebeslut
innebär utbyggnad med motorvägsstandard, måste
regeringen bedöma möjligheten att med
tillgängliga medel genomföra utbyggnaden. För att
den bedömningen skall kunna göras erfordras att
den nationella väghållningsplanen har presenterats
och behandlats. Detta har kunnat göras först under
mars månad 1994. Motsvarande gäller för
Banverkets stomnätsplan.
Situationen är nämligen att Vägverket har fastställt
arbetsplan för en östlig dragning vid passagen av
Norraladalen, medan Banverket för den nya
dragningen av Ostkustbanan upprättat en plan och
ansökt om expropriation i en västlig sträckning.
Länsstyrelsen har motsatt sig en västlig sträckning
med hänvisning till det ingrepp i kulturmiljön som
skulle uppkomma.
Då en samordning av utbyggnaden av väg och
järnväg skulle innebära en besparing på ca 100
miljoner kronor och medföra mindre intrång i
fastigheter och natur bör strävan vara att de båda
projekten byggs i samma korridor på detta avsnitt.
Andra omständigheter som har betydelse i ärendet
är att kostnaden för att bygga väg och järnväg i det
östliga alternativet är minst 120 miljoner kronor
högre än i det västliga och att den tidsfördröjning
som uppkommer om det östliga alternativet väljs,
på grund av att Banverket då måste göra ny plan
och ny expropriationsansökan, kan medföra att
samordningsvinsten vid en gemensam utbyggnad
kan minska.
Som framgår av redogörelsen bör inte båda
projekten godtas i nu framtagna sträckningar. Ett
av dem bör rimligen avslås, vilket innebär en
fördröjning i utförandet under viss tid för ett av
projekten, olika lång beroende på vilket som väljs.
Ärendet har inte påskyndats av att länsstyrelsen
begärt att regeringen skall pröva de båda projekten
enligt naturresurslagen. Denna fråga, som hanteras
av Miljö- och naturresursdepartementet, måste
avgöras innan beslut angående arbetsplan för väg
respektive expropriationstillstånd för järnväg kan
fattas.
De förhållanden som jag redogjort för illustrerar
den komplexa situation som uppstått i den aktuella
frågan. Regeringen arbetar intensivt med att
bereda klart ärendena för beslut snarast.