Herr talman! Låt mig först av allt uttrycka min stora
tillfredsställelse över den breda politiska enighet
som har manifesterats i riksdagen i dag i EG-
debatten. Det är ovanligt att så många partier och
politiker är så eniga som vi har fått se prov på i
debatten. Bengt Hurtig och hans vänsterparti --
som låter som en ropande röst i öknen -- är snarare
ett undantag som bekräftar regeln.
Nu väljer Bengt Hurtig en ny metod att
argumentera. Tidigare sade nej-sidan att vi skulle
lägga oss platt i förhandlingarna. Nu när
verkligheten har motbevisat den myten försöker
man odla en annan myt, nämligen att
förhandlingsresultaten inte är vad de i realiteten är.
Förhandlingsresultaten läses som en viss potentat
läser Bibeln. Det förändrar ingenting i det verkliga
värdet av de förhandlingsresultat som har uppnåtts
och som jag hoppas kommer att uppnås framöver.
Den enighet och samstämmighet vi har fått se prov
på i dag har i stor utsträckning kunnat manifesteras
utåt under själva förhandlingsarbetet. Jag menar
att det har varit en stor styrka för oss. Erfarenheten
från tidigare förhandlingar och nuvarande
erfarenheter visar att med ett brett politiskt stöd på
hemmaplan ökar möjligheterna för att få gehör för
förhandlingskraven på bortaplan. Det är inte minst
mot den bakgrunden som regeringen har lagt ned
ett stort arbete på att stämma av alla
förhandlingspositioner här hemma med hjälp av
kontakter med riksdagen och många och långa
diskussioner i EU-delegationen. Jag vill säga att i
båda dessa fora, liksom under dagens debatt, har
det framförts många värdefulla synpunkter som vi
har sökt att så långt möjligt ta till vara i själva
förhandlingarna.
Jag kan försäkra att när vi nu går in i den avslutande
fasen i förhandlingarna kommer vi att fästa mycket
stort avseende just vid den nära kontakten med
EU-delegationen. För det ändamålet kommer att
upprättas en särskild TV-länk mellan Bryssel och
Stockholm. På så sätt skall vi söka slå vakt om den
breda enigheten ända in i det sista. Jag vill gärna
passa på att tacka för de lyckönskningar som har
uttryckts inför den avslutande förhandlingsrundan.
Jag kan försäkra att de kommer att behövas.
Vi går nu in i den avslutande förhandlingsrundan.
Det är ett slutvarv som inte överraskande
karakteriseras av hårdnande positioner. Men
samtidigt är det viktigt att säga att den
karakteriseras av en politisk vilja att föra processen
framåt.
Ser vi på det faktum att förhandlingarna inleddes
för ungefär ett år sedan, kan vi konstatera att vi
med alla mått mätt har kommit mycket långt. Vi
har också kommit långt i den meningen att vi har
ett gemensamt mål med EU-sidan, nämligen att
avsluta förhandlingarna kring månadsskiftet
februari-mars. Det är för att ge Europaparlamentet
möjlighet att ta ställning till medlemskapsfördraget
under våren. Allt detta är med sikte på ett
medlemskap för Sverige och för de andra
kandidatländerna den 1 januari 1995. Detta är det
gemensamma mål vi arbetar för att förverkliga.
I början av denna vecka ägde ett nytt ministermöte
rum i Bryssel. Vi kunde trots dessa hårdnande
positioner notera framsteg på en del fronter. Det
gällde bl.a. regionalpolitiken, som många har
kommenterat i denna debatt. Jag konstaterar att vi
har fått ett erkännande för den speciella
Norrlandsproblematiken. Det finns nu ett förslag
som utgör en god utgångspunkt för de fortsatta
förhandlingarna. Det bör kunna öppna
möjligheterna för en bra lösning. Men som också
har sagts i debatten är det alldeles riktigt att ännu
återstår en del viktiga frågor att klara ut. Ännu är
vi inte hemma.
Vi har också fått ett bud från EU-sidan om
jordbruket. Det pekar mera specifikt mot
Norrlandsjordbruket. Det har numera givits
klartecken för fortsatt stöd i nuvarande omfattning.
Den fråga som återstår att klara ut med EU i den
delen gäller hur stor del av den totala bördan som
EU skall bära framöver. Omfattningen av stödet är
säkrad.
På så sätt arbetar vi för att genom
regionalpolitiken, jordbrukspolitiken och på andra
vägar verka för att de obestridliga fördelar som är
förenade med medlemskap skall komma alla
svenska medborgare till del.
Framsteg -- ja. Men samtidigt skall vi konstatera att
det finns ett antal besvärliga frågor som återstår att
lösa. Det gäller regionalpolitiken, jordbruket i
andra delar, budgetfrågorna, institutionsfrågorna
och ytterligare ett antal frågor. Det är knappast
meningsfullt att nu på upploppet försöka ställa en
prognos. Allt jag kan, och vill, säga är att vi går väl
förberedda in i slutfasen. Vi har goda argument och
goda skäl för de förhandlingskrav vi har framställt.
Det är inte fråga om ett antingen--eller, att antingen
ägna uppmärksamhet åt de olika
förhandlingsfrågorna eller att ägna
uppmärksamhet åt de övergripande
Europafrågorna. Det är ett både--och.
Herr talman! I de senaste
opinionsundersökningarna har vi kunnat
konstatera att ja-sidan har gått framåt. Det är
visserligen glädjande, men det finns fortfarande
anledning att vara bekymrad, inte bekymrad över
de procentsatser som ja- och nej-sidan fått. Det
finns snarare anledning att känna bekymmer över
den stora tveksamhet som en majoritet av alla
svenskar fortfarande känner. Bland alla dem som
man möter runt om i landet är osäkerheten
fortfarande stor och tveksamheten en mycket
vanlig inställning.
Jag tror, herr talman, att förhandlingsarbetet i viss
mån har bidragit till den stora osäkerheten. Många
ställer sig frågan om ett EU-medlemskap verkligen
handlar om snus, antalet kor som skall få EU-stöd
eller hur svenska Systembolaget skall se ut i
framtiden. Många har också ställt sig och ställer sig
fortfarande frågan: Vilka resultat kommer vi att nå
i förhandlingarna? Jag känner mig ganska
övertygad, herr talman, om att allteftersom arbetet
framskrider kommer vi att genom klargöranden av
de förhandlingsresultat som uppnås på punkt efter
punkt slå nej-sidans myter i kras.
Vi har uppnått bra resultat i de delar av
förhandlingarna som redan har avslutats. Det kan
gälla miljöpolitiken, där nej-sidans påståenden att
Sverige skulle behöva driva sina krav nedåt har
visat sig i grunden felaktiga, liksom påståenden att
vi skulle behöva göra avkall på vårt frihandelsavtal
med Baltikum -- bara för att nämna några exempel.
Vi skall när det gäller de återstående frågorna
bevisa att detsamma gäller nej-sidans påståenden i
andra delar, att vi skulle lägga oss platt till marken.
Det gör ingen förhandlare, ingen regering som vill
åstadkomma ett bra avtal som kan godkännas av
svenska folket i folkomröstningen.
Bengt Dalström tog upp frågan om information.
Inte minst mot bakgrund av den osäkerhet som
finns är just informationsfrågorna viktiga. Jag kan
försäkra att så snart avtalet föreligger klart kommer
nuvarande insatser med faktablad,
informationsskrifter, telefonslussar och liknande
att kompletteras med material som belyser
innebörden av medlemskapet, innehållet i
medlemsavtalet och konsekvenserna av
medlemskapet. I delar kommer detta material att
gå ut på remiss.
Herr talman! Om det går så som vi hoppas, att ett
avtal snart föreligger, har vi chansen att lyfta
blicken och diskutera, debattera och samtala om
det som verkligen är viktigt inför framtiden: Hur
klarar vi bäst jobben och välfärden, innanför eller
utanför den europeiska unionen? Hur klarar vi bäst
freden och säkerheten i Europa, innanför eller
utanför den europeiska unionen? Hur får svenskar
rösträtt i Europa, innanför eller utanför den
europeiska unionen?
Det är dessa övergripande frågor som jag hoppas
att debatten i ökad utrstäckning skall handla om.
Det är min förhoppning att vi som i dag är så eniga i
denna kammare också skall kunna ge alla tvekande
svenskar svar på deras frågor, svar som gör att de
kan rösta ja i den kommande folkomröstningen,
svar som gör att Sverige inte hamnar utanför utan
kan vara med och fullt ut medverka i arbetet på att
forma det framtida Europa. För medlemskapet är
inte statiskt, utan det är en process. Det EU som
formas framöver är ett utslag av medborgarnas
samlade åsikter om hur det framtida EU skall
utformas.
Suveränitet är att kunna påverka utvecklingen, sin
egen och omvärldens.
Genom medlemskap i den europeiska unionen får
vi helt andra möjligheter än tidigare att anta de
utmaningar som Europa ställs inför och medverka
i arbetet att på ett konstruktivt sätt lösa de problem
som vi ställs inför.
Genom medlemskap i EU kan vi bäst tillvarata våra
intressen i Europa och genom att skapa
förutsättningar för det på lika villkor konkurrera i
hela det europeiska rummet, locka utländska
företag att investera i Sverige och locka svenska
företag att i ökad utsträckning investera i vårt eget
land.
Genom medlemskap i EU kan vi med
gemensamma krafter möta gemensamma problem.
Det kan gälla sysselsättningen, välfärden, miljön,
den växande internationella brottsligheten,
flyktingarna med önskemål om bördefördelning.
Det kan gälla inte minst relationerna till
omvärlden, framför allt till u-länderna. Det kan
gälla klyftan mellan länderna i Västeuropa och
länderna i Östeuropa, där den kanske största
utmaningen i dag är att bygga broar för att på så sätt
i alla delar skapa ett Europa. Det gäller inte minst
att gemensamt med gemensamma krafter bygga ett
Europa som är ett tryggt hem för framtida
generationer.