Herr talman! Minoritetspolitiken har varit ett eget politikområde sedan år 2000, då Sverige ratificerade ramkonventionen om skydd för de nationella minoriteterna och minoritetsspråkskonventionen. Under de åren har den socialdemokratiska regeringen arbetat på bred front för att försöka komma en liten bit på väg inom det område som konventionerna berör.
I Europarådets senaste rapport utifrån Sveriges andra rapport, avlämnad i juli 2006, gör kommittén bedömningen att Sverige har vidtagit ett flertal värdefulla åtgärder i syfte att förbättra skyddet för de nationella minoriteterna. Konstitutionsutskottet gjorde också självt en genomgripande uppföljning 2004-2005 och gav ut tre rapporter. Men det finns fortfarande mycket att göra. Vi får inte luta oss tillbaka och tro att dessa frågor löser sig själva.
En faktor som lyfts fram både i konstitutionsutskottets rapporter och av Europarådet är kommunernas långtgående ansvar i frågor som rör minoriteterna och de begränsade insatser som görs från kommunsektorn. Det gäller undervisningsområdet, äldreomsorgen och spridandet av information och kunskap om de nationella minoriteterna.
Jag tror att alla är medvetna om att det kan vara svårt att få tag i lärare som kan undervisa i minoritetsspråk i små kommuner i alla delar av landet. Det kan också vara svårt att skapa kunskap och sprida information i de delar av landet som inte känner sig direkt berörda av minoritetsfrågorna. Men vi har minoriteter i alla delar av Sverige, och hela Sverige har ett ansvar för att konventionen följs. Det gäller inte minst attityder och fördomar, som jag återkommer till senare. Därför kan säkert den handbok om mänskliga rättigheter som Göteborgs universitet på uppdrag av den förra regeringen kommer med under senvåren 2008 vara till hjälp ute i kommunerna.
I vårt betänkande i dag finns många viktiga motioner. Den nu sittande regeringen har aviserat en minoritetspolitisk proposition under 2009. Det finns också en del andra utredningar som är på gång. Med tanke på den beredning som pågår har vi socialdemokrater avstått från att reservera oss i det här betänkandet.
När det gäller de samiska frågorna har det skett en hel del utredningar som nu måste samlas ihop och bilda en helhet. Det är viktigt att stärka samernas inflytande över frågor som rör den samiska befolkningen. Men det är också viktigt att lösningarna kan accepteras av hela den samiska befolkningen och inte bara delar av den. Lösningarna ska också vara godtagbara och accepteras av andra som bor i förvaltningsområdet liksom kanske av andra som har intressen i områdena. Detta är ingen enkel uppgift, men löses den inte politiskt blir det domstolarna som tar över, och då har vi gett upp tron på att demokratin är det verktyg vi ska jobba med.
Frågor som utökat förvaltningsområde för den finska och samiska minoriteten är utredda och bör få en snar lösning. Likadant bör också den kritik som riktas mot Sverige när det gäller stöd till medier på meänkieli och samiska, som har behandlats i presskommitténs betänkande
Mångfald och räckvidd
, kunna komma till riksdagen inom det snaraste, kanske till och med utan att invänta 2009 års minoritetsproposition.
En minoritetsgrupp som bör ägnas särskild uppmärksamhet är den romska gruppen. Den har funnits i Sverige sedan 1500-talet. I dag bor här mellan 40 000 och 50 000 romer. Det är en grupp som än i dag ofta bemöts med fördomar och negativ attityd. Det finns också en begränsad kunskap om romers livsvillkor. Många romer har än i dag svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, svårt att få bostad, blir nekade tillträde till offentliga lokaler och platser och kan inte alltid tillgodogöra sig utbildning på lika villkor.
Sverige har erkänt den romska gruppen som nationell minoritet. Vi har ett stort ansvar för att se till att kunskapen ökar och att problemen uppmärksammas och löses.
Under 2002 startade den socialdemokratiska regeringen ett arbete för att stärka de romska kvinnornas situation. En arbetsgrupp bildades, bestående av romska kvinnor och personer från departementet. Ett flertal regionala seminarier genomfördes. Jag tycker att det är beklagligt att det inte har funnits intresse från den nuvarande regeringen för att låta denna arbetsgrupp arbeta vidare.
Beslutet som fattades före regeringsskiftet om att inrätta en romsk delegation har fullföljts av den nuvarande regeringen, och det är jag mycket glad för, men delegationens uppgifter är inte de som den romska kvinnogruppen arbetade med. Den gruppen och det arbetet låg direkt under departementets ansvar.
Herr talman! Här finns mycket kvar att göra, och vi förutsätter att den nu sittande regeringen verkligen visar framfötterna i dessa frågor och tar sitt ansvar, så att vi inte avstannar i det arbete som påbörjats eller till och med börjar backa. Sverige har ett stort ansvar, och vi avvaktar med intresse vad propositionen kommer att innehålla.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande nr 13.