Herr talman! Äntligen har Sverige en regering som tar hållbart företagande på allvar. Handlingsplanen, Politik för hållbart företagande, är verkligen läsvärd. Det är ett stort steg i riktning mot en hållbar utveckling. Den kan laddas ned. Det rekommenderar jag till alla åhörare och tittare som till äventyrs inte har läst den än. Läs den! Den är feelgoodläsning, om jag får tillåta mig ett engelskt uttryck som jag inte har någon bra svensk översättning av.
Man mår bra av att läsa den. Det finns så många goda krafter och goda initiativ. Det är så mycket bra som händer, och det finns många konkreta förslag från regeringen när det gäller hur man kan ta till vara på detta och stötta det goda.
Nu har Anna-Caren Sätherberg på ett förtjänstfullt sätt redogjort för svenska exempel och vad som står i planen. Det är mycket om hållbart företagande och miljöinsatser. Det finns även internationella riktlinjer för hållbart företagande, företagens ansvar för social utveckling, jämställdhet, anständiga arbetsvillkor, arbete mot korruption och så vidare. Det är oerhört mycket, så jag väljer att försöka komplettera Anna-Caren och även lyfta fram några goda exempel från utlandet som ännu inte är så kända i Sverige men som är väl värda att titta på och återanvända i lämplig form. I många fall görs det redan.
Upphandling har varit uppe här flera gånger. Det är ett kraftfullt verktyg för att styra samhället i hållbar riktning om man vill. Annars kan man strunta i det och låta det bli som det blir. Men nu har vi ett väldigt bra arbete från regeringens sida med stöd till de offentliga upphandlare som gör ett toppenjobb ute i landet. Många går före i kommuner och regioner. Det finns en nationell myndighet och stöd på det viset, och det ska också tas fram en nationell strategi för upphandling.
Vi har möjligheter redan med nuvarande lagstiftning. EU har nu gett oss större möjligheter med det direktiv som finns.
I Skottland har regeringen sedan 2006, vill jag minnas, arbetat med en medveten satsning som har gått ut på social upphandling. Det innebär att man har ställt krav på företag för att vinna kontrakt, till exempel på att få bygga det nya stora sjukhuset i Glasgow, ska anställa ett visst antal lärlingar, ett visst antal långtidsarbetslösa, ett visst antal funktionshindrade och så vidare. Detta har gett väldigt goda resultat.
Detta är på gång i Sverige också. Här kan vi göra mycket mer. Det är riktigt bra att bollen är i rullning.
De flesta företag vill bidra inte bara till att maximera vinst för sig själva eller som utdelning till aktieägare. De vill bidra till samhället. Det finns ett nätverk som kallas Gemeinwohl-Ökonomie - närmast översatt som ekonomi för det allmänna bästa - som har medlemmar framför allt i Österrike, Tyskland och Italien, men även några svenska företag är med. Det är i nuläget ett par tusen företag som är med, liksom ett antal kommuner. Dessa företag jobbar med att ta fram balansräkningar där man inte bara räknar på ekonomisk vinst utan också på hur mycket man har bidragit till samhället i form av ekologisk nytta, social nytta, jämställdhet och arbetsplatsdemokrati. Det är även ekonomiskt - man lånar pengar till varandra i gnosjöanda.
Dessa företag är vinstdrivande och går alldeles utmärkt, och de hjälper varandra. Det är samarbetskraft. Det är mycket spännande.
Sedan har vi benefit corporations i USA, som några av oss i näringsutskottet har träffat. Det är en särskild företagsform där det är inskrivet i företagsformen att man inte bara ska skapa ekonomisk vinst utan också ekologisk och social vinst. Företagen ansluter sig givetvis frivilligt. De registreras, och man kan också låta certifiera sitt företag.
Här kommer också samhället in, samspelet mellan det offentliga och det privata. Det är diskussioner på gång om att ge dessa företag fördel i offentliga upphandlingar. Philadelphia har diskuterat detta. Man har också talat om skattelättnader. Jag vet att dessa benefit corporations finns i åtminstone 20 amerikanska delstater nu. Det är mycket spännande.
Vi behöver tekniska innovationer - jag kommer in på det sedan - men även sociala innovationer. Låt mig ta ytterligare ett exempel utifrån. Jag har gett lästips, men jag tänkte också ge ett filmtips, så poppa popcornen och gå in på Youtube och leta reda på dokumentärfilmaren Patrik Witkowskys film Kan vi göra det själva? Den skildrar bland annat ett arbetarägt hemtjänstkooperativ i Bronx, som är en fattig del av New York City. Det är över 2 000 personer som jobbar i hemtjänsten där, och de äger alltså sitt företag. De har bra villkor. De har betald sjukvård och semester, vilket man egentligen inte har i den branschen i USA i någon större utsträckning.
Uppemot 11 miljoner amerikaner arbetar i mer eller mindre arbetarägda företag. Visste ni det? Det är ganska fascinerande. Detta skulle kunna bli större och utvecklas här i Sverige också. Socialt företagande, arbetsintegrerande företag och liknande för människor som står långt från arbetsmarknaden har vi redan, och det är alldeles utmärkt, men jag skulle vilja vidga begreppet "socialt företagande" så att det blir lite mer mainstream här i Sverige, alltså att det blir vanligt i vilket företag som helst, oavsett vem som jobbar där. Alla företag borde ju vara sociala. Vi vill inte ha asociala företag att inspireras av.
Vi behöver också tekniska innovationer. Klimatfrågan är en ödesfråga. Vi i Sverige kan inte slå oss till ro och tycka att vi gör allting bra. Skulle alla konsumera som svenskar i genomsnitt - det är väldigt ojämlikt fördelat i Sverige - skulle vi behöva ett antal fler jordklot än det enda vi har, särskilt om vi räknar in utsläpp som orsakas av vår konsumtion och våra internationella resor. Vi har en viktig uppgift att se till att bli ett fossilfritt välfärdssamhälle.
Jag ser det inte som regelkrångel med krav på klimat, miljö och redovisning av hur man arbetar med miljöfrågorna. Vi tycker att förorenaren ska betala. Man ska ta hänsyn till ekosystemtjänster. Miljökvalitetsmålen ska företagen utgå från. Det behövs också finansiering av miljöteknik. Det saknas ju inte pengar i världen, men ibland kommer de inte fram dit där de behövs som bäst. Gröna obligationer och en grön investeringsbank tas också upp i handlingsplanen.
En grön investeringsbank har funnits i Storbritannien i tre fyra år. Där var idén att man skulle investera i förnybar energi, avfallshantering och liknande miljöteknik, där marknaden inte investerar och där marknaden har misslyckats.
Man går in med lite offentliga pengar, och sedan attraherar man privat kapital. Det är det uppdrag man har. Man ska gå med vinst, attrahera privat kapital och minska utsläppen av växthusgaser. Ett till tre gäller första året; ett offentligt pund genererar tre privata. Något liknande skulle vi ha god nytta av i Sverige.
Ann-Charlotte Hammar Johnsson nämnde testbäddar. Låt mig ta ett exempel från USA. Där har man något som heter Arpa-E. Det är federala pengar. George W Bush och kongressen beslutade om det 2007, och det kom i drift 2009. Det var utifrån en modell av en tidigare forskningsplattform för militär teknik, men detta är för energiteknik. Man har kommit långt och forskat med statliga pengar, och ett antal privata företag har uppstått ur detta.
Till sist måste jag ta upp frågan om skatteflykt. Jag är lite konfunderad över reservationen från Moderaterna med flera. Vill ni inte att de transnationella bolagen ska göra rätt för sig och betala skatt i de länder där de har verkat? Det är ju oerhört viktigt. Det är enorma belopp som framför allt fattiga länder går miste om på grund av skatteplanering och skatteflykt. Det är viktigt och bra att detta lyfts upp här.
I fattiga länder är summan av uteblivna skatteintäkter mycket större än det bistånd de får. Så kort och gott: Man ska göra rätt för sig, särskilt om man är ett storbolag.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.