Herr talman! Det är två saker jag vill säga. Till
Ingvar Carlsson vill jag säga att t.o.m. tidningen Da-
gens industri uppmärksammade på sin ledarsida i går
att Vänsterpartiet denna gång hade ett mer ansvars-
fullt och mindre kostsamt förslag. Jag hoppas att ni
socialdemokrater också läser den tidningen.
Till Carl Bildt vill jag säga att illustrationen på hur
moderaterna sparar var bra, nämligen så att ni själva
får mest kvar. Eller hur? Carl Bildt hade tre minuter
kvar; vi andra hade litet mindre. Det är just er spar-
taktik.
Avslutningsvis vill jag säga att denna debattform
visat sig vara bra. Men jag önskar att vi kunde föra
debatter i denna kammare om mer framtidsinriktade
frågor. Jag blir oerhört trött på att höra allt tjat om
vem som gjorde vad sett bakåt i tiden. Jag tänker på
de historiska beskrivningarna, de historiska nätterna.
Jag tror att vi var ända tillbaks till 1800-talet i Lars
Leijonborgs tal. Vi måste väl någon gång kunna for-
mulera politiska tankar och visioner om framtiden
från denna talarstol. Vi måste kunna tala om att det
kommer en tid efter det att besparingarna är gjorda.
Vi skall ju klara av dem. Eller hur, Ingvar Carlsson?
Vi skall klara arbetslösheten. Vi skall kunna hålla
ett solidariskt samhälle vid liv, som värderar varje
människa lika. Det är ju vår ambition. Men vi måste
också tala om hur framtiden skall se ut, vilka visioner
vi ser framför oss, vilka värderingar som skall prägla
samhället i framtiden. Den debatten lyser ofta med sin
frånvaro i den här kammaren. Jag försökte ta upp den
i budgetdebatten, för att just visa på att ekonomi inte
handlar om bara decimaler, utan också om våra liv
och vår självständighet. Jag hoppas att vi får åter-
komma.