Fru talman! Jag tackar Hans Karlsson för svaret på en mycket angelägen fråga om arbetsmarknadssituationen i Gävleborg. Det är egentligen bara den verklighetsbeskrivning som finns inledningsvis som jag kan hålla med om. Därefter gör ministern det som väl var väntat. Han beskriver situationen i Gävleborgs län lite lättvindigt som en arbetsmarknad som har vänt.
Mitt hemlän har de sämsta siffrorna i hela landet. Omkring 10 000 gävleborgare är öppet arbetslösa. Enligt en rapport från TCO som presenterades nyligen har Gävleborg 54 000 personer i arbetsför ålder som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden. Det är 20 % av befolkningen.
Det är ingen ny situation, även om siffrorna marginellt förändras av och till. Under flera år har jag vid mängder av tillfällen försökt att lyfta frågan om behovet av åtgärder för att komma till rätta med den höga arbetslösheten och då inte minst bland ungdomar i Gävleborg.
I februari i år var visserligen 19 färre utan jobb än vid samma tid förra året. Men det är ändå alldeles för många utanför arbetsmarknaden. Olika insatser har lovats, men antingen har de inte genomförts eller också har de inte haft någon effekt.
Hans Karlsson presenterade särskilda insatser för Norrlandskusten i september 2004. Enligt löftet då skulle de förändra arbetsmarknadssituationen för mitt län. Men vad har hänt? Det har bara blivit värre och värre.
Vi kan konstatera att efter elva år med regeringen Persson och nästan hundra år av socialdemokratiskt styre i merparten av Gävleborgs kommuner ligger länet sämst till i allt som är mätbart.
I interpellationssvaret kan ministern enbart peka på det som han och Socialdemokraterna har som svar på den höga arbetslösheten, nämligen åtgärder av olika slag. Närmare 40 000 ungdomar är i dag arbetslösa i Sverige. Det är en ökning med 30 % sedan valet år 2002.
Gävleborg är värst drabbat med 16,7 %, och i Söderhamn är 23 % av de unga utanför arbetsmarknaden. Antalet ungdomar i Amsåtgärder, antalet långtidsarbetslösa och antalet deltidsarbetslösa ökar.
Från den 1 januari 2006 finns de så kallade plusjobben. Det är en åtgärd som har fått mycket kritik. 6 miljoner kronor ska användas för att gömma undan 20 000 arbetslösa under två års tid.
Det anmärkningsvärda med förslaget är att efter de två åren är plusjobbaren inte berättigad till en ny a-kasseperiod. De flesta kommer att vakna upp på samma plats i livet där de stod när perioden började, utan en chans till en ny a-kasseperiod, utan anställning och utan vidareutbildning. På grund av den politik som Hans Karlsson bedriver cementeras en situation där allt färre svenskar har ett riktigt jobb att gå till.
Det är inte i första hand friår eller plusjobb Gävleborgs län behöver. Vi behöver fler riktiga jobb. Gävleborg behöver fler i arbete för att kunna garantera välfärden. Därför skulle jag gärna vilja höra - bortsett från det som sades i svaret, som inte var något bra svar - vad ministerns nya recept är för att det ska bli någon effekt och inte att det ska bli som med de tidigare åtgärderna, nämligen att det inte har blivit den önskade effekten eftersom antalet arbetslösa enbart har ökat. För tillfället ser det visserligen ljusare ut - och jag förstår att Hans Karlsson kommer att säga det - med 19 fler i arbete än vad det var vid samma datum för ett år sedan.