Fru talman! Vårt ideal skall vara icke stiltje som
kan göra själva havet till ett kärr och icke orkanen,
men den stora starka passaden, väldig, full av lust,
stark och levande, en evig och ständig vädring.
Så lyder slutorden i Harry Martinsons Kap Farväl.
Samhället förändras, världen kommer närmare, vägen
till ett samhälle för alla ser inte likadan ut i dag som i
går. Debatten om välfärdssamhällets möjligheter och
brister måste ständigt föras. En evig och ständig väd-
ring är förutsättningen för en stark och levande demo-
krati. Bara med uppfinningsrikedom och kunskap kan
vi hålla fast vid den generella välfärdens princip ock-
så när resurserna krymper.
För oss socialdemokrater är visionen om det goda
samhället nära förbunden med utvecklingen av det
sociala medborgarskapet. Det handlar om alla männi-
skors delaktighet i samhället. För att det skall kunna
bli verklighet måste alla tillförsäkras de resurser som
krävs för att man skall kunna delta inte bara på ar-
betsmarknaden utan också i det sociala och politiska
livet.
Även i det moderna samhället är det viktigaste för
oss alla det gamla vanliga livet. Vi behöver en trygg
uppväxt och bra utbildning för att känna social för-
ankring och kunna träda ut på arbetsmarknaden, bilda
familj, skaffa barn och se dem växa upp. Vi vill behål-
la hälsa och kanske fortbilda oss. Vi vill behålla vär-
digheten på ålderdomen.
Medborgarskapet är inte kravlöst. Rättigheter skall
alltid vara förknippade med skyldigheter. Men kraven
måste anpassas efter förmåga. Arbetslinjen för oss
socialdemokrater är inte någon piska, utan skall ge
förutsättningar och möjligheter till ett självständigt
liv. Så ger vi förutsättningarna för djärvhet och lust
till förändring och utveckling, som Olof Palme talade
om. Så kan vi bidra till att människor låter sig bäras
av trygghetens vingar.