Fru talman! Ja, det finns utredningssiffror på detta. Den första utredningen sköts ju sönder och samman. Och promemorian som regeringen hade om ett alternativ kring det där rönte inte just något större intresse. Det vittnar väl om svårigheten på den här punkten. Jag hade gärna sett ett förslag och ett beslut i dag om hur det ska vara, men jag är förtröstansfull när regeringen kommer med budgetförslaget i september. Då får vi lösa ut den här frågan.
De sena propositionerna är det inte så mycket mening med att hålla på att diskutera. Vi tycker ju, beroende på om vi tillhör regeringssidan eller den andra sidan, att en försenad proposition är välmotiverad i de olika lägena. Det är väl ungefär så som man alltid har resonerat på de här punkterna.
Det är riktigt att Socialdemokraterna har god regeringsskicklighet, det är väl ingen tvekan om det. Och det finns en och annan som väl har tyckt att de borgerliga inte var så imponerande under de där åren. Men det kom i alla fall en hel del propositioner, och många kom för sent. Jag har inte sedan kollat om det var motiverat eller ej, men jag har inte heller menat att den ena försyndelsen motiverar den andra. Det är väl snarare så, hur det nu står i texterna, att den som är utan synd kastar första stenen. Men det är möjligt att det här inte tillhör arvsynden utan att det går över efter några år och att man inte behöver ta något ansvar för det som skedde för drygt tiotalet år sedan i de här sammanhangen.
Jag hoppas, och tycker att det är viktigt, att riksdagen säger hur man vill ha det och försöker ställa upp regler och annat. Sedan kan det hända att det till och med ingår i duktighetsregerandet att man faktiskt lägger fram de förslag som behövs för att politiken ska bli bra även om riksdagen har sagt att man helst vill ha propositionerna före ett visst datum. Vi behöver väl inte fördjupa oss i det där alltför länge, men faktum är att det finns syndare på båda sidor.