Fru talman! Jag tror inte att Mia Franzén och jag har några delade meningar om hur viktigt det är med mänskligt bemötande och att ett sådant bemötande blir regel när det gäller våra myndigheters uppträdande - tvärtom. Vi har helt samma syn på det. Det är klart att vi alla nöts ned av stress, högt tempo och krav på effektivitet. Det lever vi alla med i det moderna samhället. Det gör vi i privat sektor, och det gör vi i offentlig sektor. Där tror jag inte att det finns några stora skillnader.
Men jag vill nog hävda att vi gör alldeles särskilda ansträngningar i statlig förvaltning och i de statliga myndigheterna för att träda medborgaren till mötes och verkligen sätta den enskilde medborgaren i centrum för uppmärksamheten. Jag tror inte att vi ska göra teknikutvecklingen och mänskligt bemötande till fiender till varandra, för det är de inte. Jag tror att vi med teknikens hjälp kan få till stånd en ökad effektivitet och göra mer med tillgängliga resurser i myndigheterna generellt. Kan vi klara det ger vi därigenom en bättre service där man kan ge mer information och behandla ärenden snabbare och effektivare. Samtidigt frigör man resurser den vägen som i framtiden kan komma mer till användning för att odla den kultur av mänsklig värme och mänskliga kontakter som jag tror vi alla är beroende av. Då tror jag att vi kan gå en bättre verklighet till mötes.
Jag vill fortfarande insistera på att det är näst intill en svartmålning som Mia Franzén gör i sin interpellation när verkligheten ute i dagens Sverige beskrivs som fullkomligt kontaktlös och att den enskilde medborgaren har små möjligheter att hävda sina rättigheter gentemot myndigheterna. Den verkligheten känner jag inte igen. Det är i varje fall inte min verklighet.