Herr talman! I mitt anförande kommer jag att
centrera mig på situationen på Balkan. Jag vill också
inledningsvis meddela att jag yrkar bifall till reserva-
tion nr 6.
Överbefälhavare Owe Wiktorin har hos regering-
en hemställt om en omprövning av den gällande sä-
kerhetspolitiska bedömningen och att därmed sam-
manhängande planeringsförutsättningar skall göras
före beslut om försvarets inriktning; detta med tanke
på bl.a. situationen på Balkan, vilken enligt ÖB måste
ges en förnyad säkerhetspolitisk bedömning.
Kristdemokraterna anser att det är positivt att även
ÖB har en med oss överensstämmande uppfattning
om att det säkerhetspolitiska läget kanske inte är så
glättigt som bl.a. regeringen vill påskina.
Herr talman! Att vi går in i det nya årtusendet
med ett så sargat Europa som vi kommer att göra var
det väl ingen som kunde tro när Berlinmuren föll,
järnridån lyftes bort, SALK-avtal och andra avtal
ingicks, länderna öppnade sina gränser mot varandra,
olika försvarsorganisationer sträckte sina armar mot
de nyfunna vännerna i öst, diktaturerna föll och
kommunismen klappade ihop.
Den akuta situationen för Kosovo är i dag kata-
strofal. Den kosovoalbanska befolkningen drivs ut på
vägarna som boskap, jagade av tungt beväpnade mi-
litära fordon utan att i princip ha någonstans att ta
vägen. Män, kvinnor och barn tvingas fungera som
levande sköldar till serbernas militär- och ammuni-
tionsförråd. I rapporter sägs att minst 250 000 ko-
sovoalbanska män har försvunnit, dvs. de har troligen
dödats. Även om ca 600 mycket illa medfarna män
häromdagen stapplade in över gränsen till Makedoni-
en och ungefär lika många till Albanien ändrar det
ändå inte nämnvärt på antalet försvunna män. De som
nu kommit till gränsen hade varit internerade i fäng-
else, torterats och misshandlats. De var både psykiskt
och fysiskt misshandlade och nedgångna.
Fru talman! Situationen är så fruktansvärd att
ögats näthinna, örats hörselnerver, hjärnas celler inte
klarar av att ta in hela den fruktansvärda situation
som i dag råder på Balkan. Men jag anser att vi mås-
te, och vi måste reagera och protestera.
Det skräckscenario som många av oss som käm-
par för mänskliga rättigheter sett framför oss skulle
kunna bli verklighet har blivit det. Men det har blivit
ännu värre än vad vi hade kunnat föreställa oss.
Frågan är om Kosovokriget hade kunnat förhind-
ras och varför det i så fall inte skedde. En förklaring
är att Europa vid den tid då det forna Jugoslavien
upplöstes befann sig i något slags euforisk yra efter
Berlinmurens fall och kommunismens upplösning.
Glädjen över vad som hänt, över att det kalla krigets
dagar var slut, över att Tyskland höll på att förenas
skymde det mörka som också fanns i bilden. En an-
nan orsak är att EU inte var särskilt starkt vid den
tiden och fullt upptaget av att bygga upp sin egen
organisation.
Fru talman! Sveriges försvars- och säkerhetspoli-
tik är två områden som ligger mycket nära varandra.
Sveriges försvarspolitik är, sett med mina ögon, helt
beroende av vilken säkerhetspolitik vi har och vad
den i sin innersta kärna egentligen står för.
Kriget i det forna Jugoslavien 1991-1995 var ett
vidrigt angrepp av Serbien mot tre stater som enligt
den Jugoslaviska konstitutionen hade rätt att bli själv-
ständiga om de så ville. Värt att notera är att dessa
länder förklarade sig självständiga efter demokratiska
val.
Med tanke på vad Serbien åsamkade dessa länder,
något som också gav Nato och EU en dyrköpt erfa-
renhet, valde Nato och EU denna gång att inte låta
Serbien föra dem bakom ljuset. Vetskapen om att det
fanns detaljerade serbiska planer på att terrorisera den
kosovoalbanska befolkningen och på så vis få den att
fly fick Nato och EU att agera.
Argumentet att Nato år 1999 folkrättsvidrigt har
angripit en stat, Serbien, som inte har angripit en
annan faller platt till marken. Kosovo hade förutom
formell självständighet, som Milosevic tog ifrån Ko-
sovo 1989, alla attribut som en självständig stat kan
tänkas ha. De länder som dogmatiskt framför argu-
ment om brott mot folkrätten är Ryssland och Kina,
länder som gärna vill fortsätta att förbehålla sig rätten
att brutalt slå ned anspråk om självständighet i exem-
pelvis Tjetjenien och Tibet.
Att FN:s säkerhetsråd inte förmådde att enas om
sanktioner mot Serbien borde egentligen inte ha skett.
Serbiens angrepp mot Kosovo är ett självklart brott
mot FN-stadgans skrivning om alla folks rätt till
självbestämmande. Således borde FN:s säkerhetsråd
ha agerat. De fem permanenta medlemmarna har
vetorätt, men den får bara användas ifall egna natio-
nella intressen hotas. I detta fall fanns inga sådana
intressen som man behövde agera för.
Herr talman! Självfallet skall inte FN sättas ur
spel när det gäller att lösa internationella konflikter.
FN som ramverk för att organisera och skapa en sta-
bil värld har stor relevans. Men vi vet att FN inte
fungerar tillfredsställande på grund av att dess med-
lemsländer inte har givit organisationen tillräckligt
med medel och befogenheter. Målet måste vara att
stärka FN. Men detta är ett långsiktigt mål och vi kan
inte alltid vänta på att det skall uppnås. Vi måste
också handla, och ibland snabbt.
I det forna Jugoslavien, mellan åren 1992 och
1995, förnedrades FN av Serbien trots lovvärda insat-
ser. Handfallen och utan förmåga att hindra de vidri-
ga övergreppen mot exempelvis Srebrenica och Zepa
tvingades man att lämna dessa städer. Sarajevo bom-
bades och besköts dagligen av serberna utan att FN
kunde hindra det. Inte heller kunde FN sätta stopp för
koncentrationslägret Omarska eller massakrer som
den i Stupni Do. Först när FN, sanktionerat av Nato-
trupp, intervenerade på marken och i luften vände
serbernas krigslycka.
Herr talman! Folkrätten är inte enbart den själv-
ständiga statens suveränitet utan framför allt folkens
rätt att få bli behandlade i enlighet med de mänskliga
rättigheterna. I FN-stadgan finns en spänning mellan
dessa två begrepp, men vi tycks mer och mer gå mot
en tolkning där människans rätt till liv, värdig be-
handling och frihet får större betydelse än gränsernas
relativa banalitet. Begreppet suveränitet kan väl rim-
ligen bara ha ett värde om det bidrar till att skydda
människornas integritet. Territoriell okränkbarhet får
inte vara tyranniets hånfulla argument för att avvisa
krav på att avrättning, tortyr, våldtäkter och fördriv-
ning skall upphöra.
Vem vet, om serberna hade behandlat kosovoal-
banerna väl från början hade kanske strävandena efter
självständighet inte blivit så starka. Varför skall ser-
berna hävda sin sätt till hänsynslöshet och hänvisa till
turkarnas behandling av kurderna när de i stället kan
sträva efter den korrekta behandling av minoriteter
som finns i flertalet andra europeiska länder. De allra
flesta länderna i Öst- och Centraleuropa vill tillhöra
den fredliga och demokratiska sfären och strävar efter
medlemskap i EU. Många av dessa länder har en eller
flera minoritetsgrupper som man strävar efter att
etablera godkända politiska och kulturella villkor för.
Exempel är de baltiska staterna och ryssarna, Slova-
kien och dess ungrare, Rumänien och dess romer.
Herr talman! Även om olika nyanser finns måste
man konstatera att stödet för Natos intervention varit
stort. Bland de som visat stöd är majoriteten länder i
säkerhetsrådet, samtliga EU-länder, samtliga kandi-
datländer till EU, majoriteten av folkopinionen inom
EU m.m. Intressant är att också kosovoalbanerna är
för bombningarna trots att de tidvis farit mycket illa
av dem.
Jag blev alldeles nyligen, för kanske tio minuter
sedan, uppvaktad av en delegation kosovoalbaner
som lämnade en skrivelse i dag till Kofi Annan och
även till utrikesminister Anna Lindh med just det
krav som jag nu har framställt.
Herr talman! Genom de ord jag nu har framfört,
som bara kan bli en summarisk rapsodi, har jag velat
peka på att det säkerhetspolitiska läget inte är särskilt
gott. Även om profilen på det jag sagt varit riktad mot
situationen i Kosovo har jag ändå perifert nämnt olika
situationer som ytterligare bekräftar att vi i Sverige på
intet sätt kan luta oss bekvämt bakåt i fåtöljen, se på
vad som händer i omvärlden och med några gester
vinka bort den fruktansvärda scenariot från sinnevärl-
den. Vi får inte tro att det inte också gäller vår egen
säkerhet.
Herr talman! Kampen för demokrati, mänskliga
rättigheter och folkrätt i ordens djupaste bemärkelse
måste gå vidare. Den får aldrig sluta. Sverige finns
med i EU och FN. En viktig del av vår utrikes- och
säkerhetspolitik måste vara att få de länder som nu
kämpar mot varandra in i olika internationella organi-
sationer och gemenskaper.