Herr talman! Jag skulle gärna vilja försöka mig på
en ideologisk diskussion. Jag ställer gärna upp bakom
de reservationer och särskilda yttranden som Folk-
partiet redan har anslutit sig till. Men jag skulle gärna
vilja att vi för en gångs skull för en politisk diskus-
sion, en politisk dialog.
Med det vill jag återkomma till mom. 5 i detta
betänkande, som handlar om biotekniska uppfinning-
ar. Små barn tycker om att skrämma varandra. De
målar upp spöken. De hittar på monster. Ju längre
leken pågår desto farligare blir spökena, monstren
och demonerna.
Hos vuxna kan denna lek mycket lätt urarta. Vi
kan hamna i mycket konstiga situationer när vi tar till
det vapen som rädslan är i mänskliga relationer. Vi
kan utlösa irrationella, okontrollerbara reaktioner.
Väldigt ofta leder rädslan till våld.
Varför tala om rädsla och våld? Därför att jag
tycker att själva uttrycket patent på liv vädjar till de
dunkla känslorna - rädslan och agressiviteten.
För det första har patent på liv funnits före biotek-
niken. Det som kallas för växtförädlingsrätt existerar
och är ett faktum.
För det andra har människan manipulerat naturen
sedan urminnes tider. Det är ingenting nytt. Det som
biotekniken inför är en oerhört mer raffinerad, mer
exakt kunskap om det som tidigare gjordes mer eller
mindre på måfå med växter och djur.
För det tredje pågår en intensiv och mycket väl-
grundad diskussion i världspolitiken om just var den
etiska gränsen bör gå när det gäller biotekniken. Den-
na diskussion är mycket nödvändig. Det finns ingen
grupp i samhället i dag som har monopol på etiken.
Det finns förresten inga klara definitiva principiella
ställningstaganden.
Med dessa frågor om det goda och det onda i kun-
skapen bör vi kämpa hela tiden, precis på samma sätt
som vi måste kämpa med frågorna om det goda och
det onda i politiken när vi försvarar demokratin. I EU
finns ett mycket utvecklat arbete kring de frågorna.
Det är väldigt intressant att gränsen går just mellan
uppfinning och upptäckt.
Det skulle verkligen vara mycket destruktivt om
kunskapen om människans inre strukturer skulle
läggas under patent. Då skulle vi också hämma sprid-
ningen av kunskap. Vi vet att de nya upptäckterna om
den mänskliga genstrukturen har lagts ut på Internet
så fort som de nya sanningarna har blivit kända.
Men att tala om patent på liv i allmänhet och att
försöka ta bort denna möjlighet att tillämpa en viss
erövrad principiell kunskap till praktiska ändamål
skulle vara mycket skadligt.
Det skulle vara skadligt därför att den nya kun-
skap som nu utvecklas och som ingen kan överskåda i
dag, ingen kan se vart den leder, kräver mycket stora
resurser, både mänskliga och materiella, och de pri-
vata investeringarna skulle stängas bort från detta
vetenskapliga arbete. Då skulle det hela hamna i en
väldigt svår situation.
Vad jag vill är att vi alla tillsammans försöker ta
ställning till de här frågorna, att vi försöker lära oss så
mycket som möjligt om dem och att vi försöker ute-
sluta den irrationella rädslan från den politiska de-
batten. Vi är trots allt vuxna. Vi kan se farorna i an-
siktet. Det är helt nödvändigt att titta rakt i ansiktet på
det som är farligt, för då kan vi veta hur vi kan för-
svara oss och hur vi kan försvara andra. Tala inte om
Frankenstein eller monopol på etiken när det gäller
biotekniken. Det finns väldigt många krafter i den
demokratiska svenska politiken och den demokratiska
EU-politiken som vill försvara livet, mänsklig vär-
dighet och som anstränger sig för att hitta de bästa
lösningarna på de svåra problemen.
Detta är vad jag vill säga, och med detta yrkar jag
bifall till utskottets hemställan under mom. 5.