Fru talman! I olika politiska sammanhang tvingas
man att offra en del av sina egna uppfattningar, och
ibland sina egna osäkerheter. Det är politikens inne-
börd att man måste samla majoriteter och samla sig i
en regering för att kunna komma framåt. Jag erkänner
att bakom de ställningstaganden som gjordes i den
dåvarande regeringen fanns betydande spänningar och
ingen djup övertygelse. Jag insåg redan då att loppet
inte var kört. Denna fråga skulle komma tillbaka.
Därför deklarerade Sverige ensidigt att beslutet skulle
fattas i Sveriges riksdag. Inte då, utan här och nu.
Därför kunde vi göra de temporära kompromisser
som gjordes. Det var alltså de politiska förutsättning-
arna som skapade den situationen.
När jag talar om Riksbanken talar jag självfallet
inte om Kjell-Olof Feldt personligen, utan om rollen
som Riksbankfullmäktiges ordförande. Det är väldigt
viktigt att skilja på detta. För en stund sedan stod Lars
Tobisson här och anklagade Erik Åsbrink för att ing-
enting har hänt i skapande av ett oberoende för Riks-
banken under fas två. I repliken på mitt anförande
säger han plötsligt att detta oberoende finns, och att
allting är gjort. Dessa beslut är inte fattade, Lars To-
bisson. Det finns en understanding om att Riksbanken
skall bli mer oberoende, men besluten är inte fattade.
Vi diskuterade det bl.a. i partiöverläggningar för
ett tag sedan.
Jag blir irriterad när man föregriper den politiska
debatten. Det är inte bra för ett land att ståta med för
många linjer samtidigt. En del säger ja, en del säger
nej och en del säger att vi skall vänta och se. Riks-
banken har ett ansvar för att skapa trovärdighet för
Sverige. Den skall inte vara ett debattorgan. Det skall
inte heller dess ordförande vara. Det är bakgrunden.
Det trodde jag var fullt klart.
Riksbanksutredningen har jag naturligtvis tagit del
av sedan länge. Den kom ju 1993. Vår representant i
den utredningen hade en fullständigt självständig roll.
Han förankrade sig aldrig i vår riksdagsgrupp. Därför
har det inte en bindande betydelse för vår position.
Bindande för oss är vårt stämmobeslut från i som-
ras, enligt vilket vi säger nej till ett EMU-
medlemskap. Det trodde jag var fullt klart i denna
politiska församling.