Fru talman! Jag tror att ledamoten Malmberg har beskrivit detta på ett i huvudsak helt korrekt sätt. Vi är uppenbarligen inte överens om dagens betänkande där vi gör olika ställningstaganden. Det framgår för alla. Den poängen ger jag ledamoten Malmberg, så att säga.
Det finns också en viktig sak att påpeka här, nämligen att man kan hitta konkreta miljövinster här när man tittar på de torvmarker som har varit dikade. Torvbranschen är inte en enhet, men den är relativt enig i fråga om att det finns en hel del att arbeta med när det gäller återvätning rakt av. Branschen har sagt sig vara villig att återväta en del direkt och kunna fortsätta bruka det som redan är dikat för att sedan återställa det på slutet, precis som ledamoten Malmberg tog upp.
Ärligt talat vill Centerpartiet hitta vägar för att detta ska lösas. Det är den ståndpunkt som vi har intagit i frågan.
Vi har en ganska knepig diskussion kopplad till EU-processerna när det gäller just definitionerna av vad som är förnybart och inte. Här vet jag att delar av torvbranschen har en annan syn och tycker att man borde kunna klassas som någonting som är mer åt det förnybara hållet. Detta tror jag inte att vi reder ut i kammaren i dag. Men det är värt att notera och poängtera att vi ser denna debatt och följer den. Bara för att man inte klassar en viss sak som helt förnybar betyder det inte att det inte ska finnas utrymme att på hållbara sätt kunna bruka denna resurs på de sätt som ledamoten Malmberg har talat om.
Det finns ett par andra saker som jag också vill ta upp här. Det handlar om en sak som vi inte har betonat hittills, alltså de miljövärden som förutsätter ett brukande. Det är i fråga om det som jag menar att jag tror att vi halkar snett när vi alltid ser det som en skada. En stor del av de arter som vi har på rödlistan är beroende av ett landskap och framför allt ett jordbrukslandskap som är hävdat, alltså som är brukat. Att de är på rödlistan handlar inte om att vi har brukat för mycket utan om att jordbruket har förändrats så att vi brukar för lite. Vi hävdar på ett annat sätt, eller vi hävdar mindre än vad vi gjorde för två generationer sedan. Jag går inte med lie, men min farfar gjorde det. Hur i hela friden klarar vi den utmaningen? Det är någonting som politiken inte har svarat på än.