Herr talman! Det var egentligen inte det kravet som ställdes i vårt förslag till tillkännagivande. Vi ville att regeringen ska återkomma med en redogörelse för hur man tänker jobba vidare med en nationell sjöfartsstrategi.
Vi i Folkpartiet tycker att det är viktigt att vi har en maritim strategi med ett brett anslag och att sjöfarten är en del av det. Som jag nämnde i mitt anförande finns det en stor potential på många områden i anslutning till havet så att vi på ett uthålligt och hållbart sätt kan utnyttja det som en resurs.
En annan del av diskussionen är att vi ibland tenderar att diskutera ett transportslag i taget. Hela vårt arbete är lite stuprörsmässigt på det sättet. Som Karin Svensson Smith nämnde i sin replik måste vi se det transportslagsövergripande.
Jag vill ansluta mig till det som Edward Riedl nämnde. Till syvende och sist måste vi utveckla varje transportslag optimalt. Precis som han sa är det när allt kommer omkring någon som måste betala transporterna. Det är inte bara det att de är lika dyra, utan de kan faktiskt bli så dyra att ingen kan utnyttja dem. Svenskt näringsliv förlorar sin konkurrenskraft. Det är en annan sak vi måste ta med i beräkningen.
Vi hade en liknande diskussion om tyngre och längre fordon. Från sjöfarten har man sagt att om man tillåter längre och tyngre lastbilar kan det mycket väl gynna sjöfarten i och med att man kan köra olika typer av containrar när man når vissa punkter.
Det är tydligt att saker och ting hänger ihop. Jag tror att Karin Svensson Smith i grunden kan dela den uppfattningen. Men jag vet att Miljöpartiet även motsätter sig längre och tyngre fordon. Det känns direkt kontraproduktivt i sammanhanget.