Fru talman! Rådet är alltså att man ska klaga på att apoteket har gjort på det här viset, om jag fattar saken rätt.
Det visar kanske på en större problematik än det här enskilda fallet. Då har man gått från att huvudskälet med verksamheten är att se till att den medicin som läkarna skriver ut så snabbt som möjligt kommer den sjuke till del, till att numera ha en diversehandel med andra saker som man måste ha för att få lönsamhet i verksamheten. Men jag hör vad Isabella Jernbeck säger.
Den andra saken berörde Isabella också i sitt anförande, och det gäller glesbygden och möjligheten att ha apotek där i en framtid. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att man under tre år inte har kommit med något förslag om hur man ska säkra tillgången på apotek i glesbygden i en framtid. Det är naturligtvis bra att man har förlängt Apoteket AB:s skyldighet att ha apoteksombud i ytterligare tre år, men det finns fortfarande ingenting, vad jag vet, om hur man ska klara det på sikt.
Är det någonting som Isabella Jernbeck har funderat kring eller fått några tankar om från departementet? Jag tror att det är viktigt för folk i glesbygden att kunna känna att det inte tar samma väg som bensinpumpar och liknande, som har försvunnit på många ställen. Det här är en viktig del av svensk hälso- och sjukvård, och då måste det finnas en möjlighet för alla människor oavsett var man bor att få snar tillgång till sin medicin.