Fru talman! Jag tror att Hans Karlsson uppfattade mig helt rätt. Det är ingen förutfattad mening att jag inte tycker att friåret är en bra arbetsmarknadspolitisk reform.
Arbetsmarknadsministern säger att jag säkert har noterat att tillkomsten av friåret har knåpats ihop av flera olika partier. Jag kan då bolla tillbaka: Tycker arbetsmarknadsministern att friåret är en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Varför vill arbetsmarknadsministern lyfta fram just livskvalitetsdelen?
Jag tror inte att svaret - jag ska dock säga att jag inte riktigt hängde med i resonemanget - är att ge den friårsledige själv möjlighet att bestämma. Det är klart att detta ska ligga på arbetsgivaren. Jag menar dock att arbetsgivaren, eftersom man inom arbetsmarknadspolitiken har gett denna möjlighet, när den som söker väl har bestämt sig har valet att antingen bevilja friårsledigt eller få en besviken anställd. Valet blir alltså på något sätt under galgen.
Jag skulle också vilja lyfta in en annan del i detta, och det handlar om att lyfta över ansvaret till arbetsgivaren. Hans Karlsson har för vana att göra det på olika områden. Han gör det när det gäller friåret, och han gör det när det gäller finansieringen av långtidssjukskrivna. Där finns det ju inget i regelverket kring medfinansieringen som innebär att personer med en sjukdomshistoria, kanske en gammal trafikskada, skulle få svårare att få jobb. Men tillämpningen av regelverket, återigen, leder till det. Det är just därför jag vill göra denna jämförelse. Regelverket är
en
sak, men tillämpningen av regelverket kan leda till dessa tokiga exempel som jag har lyft fram i min interpellation.
Om vi tittar på verkligheten och på utvärderingar tycker jag att det verkar som om friåret är rätt illa genomtänkt. Hans Karlsson lyfter i sitt svar fram slutsatsen att de som har mest att vinna på att vara lediga också är de som söker mest ledighet. Det är medelålders kvinnor i offentlig sektor som lyfts fram. Det är en grupp som verkligen behöver en paus mitt i livet, men varför då via friår? Varför inte via en möjlighet till kompetensutveckling?
Kompetenskontot kunde ha blivit en sådan reform. Jag vet inte om Hans Karlsson hade blivit minister då och var med och begravde den, men det avsattes pengar tidigare tillsammans med de nuvarande samarbetspartierna för en sådan reform. Dock tyckte bland annat LO att detta var en dålig idé som inte kunde komma alla grupper till del, och därför begravdes idén i sanden. Jag tror att man där hade hittat en bättre möjlighet för grupper som behöver en paus i livet och en möjlighet att kompetensutveckla sig än att använda en del av arbetsmarknadspolitiken.
Utvärderingar av friåret, exempelvis från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, visar att de som har varit friårslediga tappar i löneutveckling. TCO har visat att friårslediga får svårare att konkurrera på arbetsmarknaden. Då kan det bli så att de som vinner mest på reformen också är de som förlorar mest. Just de grupper som pekas ut, till exempel kvinnor i offentlig sektor, ligger redan i dag efter lönemässigt.