Fru talman! På det hela taget tycker jag faktiskt att
det här betänkandet är ganska bra. Men även solen
har ju fläckar, och också i det här betänkandet finns
det en del saker som man skulle kunna önska att de
var bättre. Företagen och alla instanser inom närings-
livet har väl egentligen varit positiva till grundtanken
om en lag om skattekonto.
De reservanter som vill avslå hela propositionen,
är väldigt rädda för förändring. De är inte heller be-
redda att analysera vad det här kommer att innebära -
även de här små negativa delarna. Man går fram med
slåttermaskinen och hyvlar allting längs fotknölarna.
Detta gör man trots att man egentligen i teorin, i
grunden, är positiv till tanken på skattekonto. Då kan
man fråga sig: Hur kommer det sig att man driver
frågan på detta sätt? Hur kommer det sig att man inte
väljer att vara med och ta en sakdiskussion på ett
annat sätt? Jag tror att man på ett väldigt tidigt stadi-
um föll för kritiken från Företagarnas riksorganisa-
tion. Det är, om man tittar på remissinstanserna, i stort
sett den enda organisationen som har yrkat avslag på
det här. De andra har haft synpunkter på detaljer -
och i vissa fall kanske litet mer än så - precis som jag.
Jag skall börja med att ta upp något som jag läste
på s. 398 i propositionen. Det illustrerar problemen
med den terminologi som vi använder oss av inom
skatteområdet. Det är ganska intressant. Här har vi
diskuterat brytpunkter och skiktgränser, men jag tror
inte ens att alla i skatteutskottet förstår skillnaden
mellan brytpunkt och skiktgräns. Åtminstone har jag
här i kammaren vid ett antal tillfällen hört att man har
anfört olika belopp - och felaktiga belopp - när man
har diskuterat hur mycket människor får tjäna innan
den statliga taxeringen slår till. Då är det intressant att
se i propositionen (1996/97:100) att också regeringen,
eller åtminstone de som har skrivit propositionen,
blandar ihop begreppen.
Då kan jag förlåta den lärare som jag faktiskt hade
en diskussion med ganska tidigt i våras. Då kom min
dotter hem och sade: Jag fick fel när jag skrev att man
kunde tjäna 231 700 kr. Läraren säger att det är
209 100 kr. Det är precis vad man tror i propositionen
också. Det går alltså att tjäna 231 700 kr innan den
statliga skatten slår till. Man blandar ihop begreppet
brytpunkt, som inte längre existerar, med begreppet
skiktgräns - som ju är samma sak som den inkomst
man har minus egenavgifter och grundavdrag.
Det här är i och för sig ganska intressant. Det ger
kanske en relief åt den terminologi som vi använder
oss av. Vi kanske skall vara litet stringentare, litet
klarare, när vi diskuterar skattefrågor i framtiden. Jag
menar att den lärare som tog fel här naturligtvis är
förlåten när regeringens egna tjänstemän släpper
igenom detta i en proposition.
Jag sade att även solen har fläckar. Det här är ju
en väldigt bra proposition. Den är på det hela taget
väldigt välskriven. Den skulle faktiskt kunna fungera
litet grand som en lärobok om hur uppbördssystemet
har fungerat och om hur det kommer att fungera. Men
det finns vissa saker som jag skulle vilja rätta till. Det
gäller bl.a. det som vi skriver om i en motion, alltså
att man inför en betalningsfrist på 90 dagar för
kvarskatterna. De som då har oturen att hamna i slutet
av taxeringen, det gäller i första hand den förenklade
deklarationen, får sina beslut daterade sista datumet,
den 31 augusti. Då har de 90 dagars betalningsfrist för
att betala kvarskatten. Det innebär att den skall beta-
las ungefär den 1 december. Var och en kan se att det
inte är världens mest intelligenta tidpunkt att lägga en
kvarskattebetalning för en barnfamilj på.
Till yttermera visso säger man att arbetsgivarens
medverkan vid inbetalning av kvarskatten skall tas
bort. Man lägger helt på den skattskyldige själv att se
till att betala. Det skall då ske runt slutet av november
och början av december. Vi tycker inte att det är den
mest intelligenta lösningen på det här problemet. Vi
skulle naturligtvis vilja ha kvar det här in på nyåret.
Framför allt vill vi att arbetsgivarens medverkan när
det gäller kvarskatten skall vara kvar.
Vi vet att det här kommer att innebära att krono-
fogden kommer att få ytterligare arbetsuppgifter. Med
tanke på de nedskärningar som man håller på med
där, vet jag inte om det egentligen är den typen av
arbetsuppgifter som skall prioriteras, eller om vi skall
lämna den här typen av arbetsuppgifter åt kronofog-
den.
Man kommer också att kräva synnerliga skäl för
anstånd med betalning av skatten. Synnerliga skäl är
en väldigt hård skrivning. Vi menar att särskilda skäl
borde vara tillräckligt för att få anstånd med att betala
sina skatter och avgifter. Det kan ju vara så att man
hamnar i ekonomiskt trångmål. Man kan hamna i en
väldigt svår situation. Men det anses då normalt sett
inte vara synnerliga skäl. Däremot skulle det anses
vara särskilda skäl. Därför menar vi att det är särskil-
da skäl som borde vara det intressanta i samman-
hanget.
Sedan håller jag med Carl Fredrik Graf och Karin
Pilsäter när de diskuterar den nya förfallodagens
innebörd. Det är naturligtvis inte riktigt och rätt att
förfallodagen skall vara den dag då pengarna kommer
myndigheten till handa. Det borde vara så att förfallo-
dagen är den dag som man kan visa kvitto på att be-
talningen har skett på. Det hade faktiskt varit bättre att
tidigarelägga betalningsdatum två tre dagar än att ha
den nuvarande ordningen. Det här skapar en osäker-
het som inte är särskilt lycklig i sammanhanget.
När det gäller ställföreträdaransvaret, har jag inget
emot den utvidgning som sker. Däremot är det mycket
tveksamt, och kanske litet värre än så - det är inte bra
- att man tar bort de subjektiva rekvisiten när det
gäller ställföreträdaransvaret. Skatteministern har i en
fråga här i kammaren sagt att det inte innebär någon
förändring. Men varför tar man då bort de subjektiva
rekvisiten? Varför genomför man en förändring om
det inte skall vara någon förändring? För mig är det
litet underligt, och flera remissinstanser på den juri-
diska sidan har ju också ifrågasatt denna förändring,
alltså borttagandet av de subjektiva rekvisiten.
När det gäller skatteavdrag för personer som har
inkomster över brytpunkten, menar vi att det skulle
finnas en möjlighet för skattemyndigheterna att gå in
och automatiskt dra 55 % i stället. Då skulle man ju
slippa en del av de kvarskatter som kanske kan kom-
ma.
Slutligen vill jag ta upp revisionsreglerna. Vi
ställer oss bakom de förändrade reglerna. Det här med
oförberedda revisioner är något som måste till. Det
här är i första hand en konkurrensfråga. Alla de som
sköter sin verksamhet, och som utsätts för en osund
konkurrens, måste ju kunna fortsätta sin verksamhet
med vetskap om att det kan ske revisioner på dem
som sköter sin verksamhet på ett icke-acceptabelt sätt.
Jag skall ta ett exempel. Det fanns ett företag som
hade ett antal anställda. Att det företaget fanns fick
skattemyndigheten reda på när man granskade lönta-
garnas deklarationer. Löntagarna hade uppgett ar-
betsgivarens namn i sina deklarationer. När skatte-
myndigheten kontrollerade detta företag fanns det inte
med som arbetsgivare. Det var ett tillverkningsföre-
tag, men det betalade inte någon moms. Skattemyn-
digheten gick till länsrätten och begärde att få göra en
revision som man inte skulle informera om i förväg.
Länsrätten meddelade företaget avslaget på denna
möjlighet samtidigt som skattemyndigheten fick be-
skedet. Detta innebar att denna möjlighet gick om
intet.
Det är på detta sätt som den nuvarande lagstift-
ningen har fungerat. Tyvärr har man inte kunnat be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten och de företag
som bedriver en osund konkurrens med hjälp av svart
verksamhet.
Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reserva-
tioner, men jag yrkar bara bifall till reservationerna 5
och 11.