Herr talman! Att leva sitt liv utanför de patriarkala, heteronormativa normerna och förväntningarna borde vara en självklarhet och någonting okomplicerat. Att älska vem man vill, leva med vem man vill och göra vad man vill borde inte ses som någonting avvikande eller annorlunda. Men så är det tyvärr inte i dag. Ungefär var fjärde homo- eller bisexuell person har vid minst ett tillfälle utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning.
I dag hade rikspolischefen Dan Eliasson och inrikesminister Ygeman en presskonferens där det presenterades olika förslag för att åtgärda hatbrott. Det hela var upplagt i tre delar. Man skulle bland annat arbeta fram en gemensam definition av vad hatbrott är så att alla myndigheter, Brå och polisen ska arbeta utifrån samma definition.
Man ska öka förmågan att lagföra och förebygga brott, och man ska även arbeta med att höja förtroendet hos utsatta grupper. Detta är faktiskt väldigt bra förslag. Att just skapa förtroende och öka förtroendet tror jag är en av de många viktiga åtgärder som krävs. Det är detta som Vänsterpartiet har velat med sin motion om hatbrott mot hbtq-personer, nämligen skapa ett förtroende. Vi måste ha ett bättre system där man definierar hatbrott på samma sätt i hela rättskedjan.
Hatbrott är en benämning på en rad olika typer av brott där gärningspersonens motiv är hat mot enskilda personer på grund av deras förmodade etnicitet, nationella ursprung eller sexuella läggning. Hatbrott har ofta dubbla motiv, dels en kränkning av brottsoffret, dels att sända ett fientligt budskap till den grupp som offret tillhör.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer
Det är miljöer med främlingsfientlighet, homofobi, rashat, antisemitism, islamofobi, antiziganism och transfobi som göder hatbrotten.
Arbetet mot hatbrott är tillsammans med hatbrottslagstiftningen oerhört viktigt för att alla, oavsett sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, etnicitet, ålder eller kön, ska kunna delta i samhället på samma sätt.
Det är dock långt ifrån alla brott som anmäls till polisen, för förtroendet är lågt. Det finns ett stort mörkertal. När hatbrott inte syns i statistiken är det omöjligt att redovisa hur mycket hatbrott som har begåtts i Sverige.
Vänsterpartiet har under flera år i motioner lyft problematiken med hatbrott mot hbtq-personer och alla de problem som finns. Vi vill bland annat införa en brottskod hos polisen för att kunna säkerställa statistiken. Vi vill stärka förtroendet för rättsväsendet hos hbtq-personer. Vi vill att det ska stå i polisens och säkerhetspolisens regleringsbrev att man ska prioritera de här brotten.
Därför välkomnar jag det initiativ som kom på presskonferensen i dag och är väldigt glad över det. Jag har pratat med olika delar av det civila samhället om förslaget i dag. Jag vill framhålla att RFSL och andra aktörer sitter på väldigt mycket kunskap om hatbrott. Jag uppmanar regeringen och Polismyndigheten att vända sig till dem som sitter på en stor kompetens om vad hatbrott innebär.
Jag är glad över att regeringen väljer att lyssna på Vänsterpartiet. Rättspolitik handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vänsterpartiets ambition för rättspolitiken är ett tryggt samhälle, ett samhälle där det inte spelar någon roll var du föds, vem du älskar, vilken inkomst dina föräldrar har eller vilken skola du går i. Du är lika trygg ändå. Vänsterpartiets ambition för rättspolitiken är en feministisk rättspolitik med ett starkt hbtq-perspektiv. Jag ser fram emot det kommande arbetet hos polisen och regeringen.