Herr talman! Det är kvällens sista debatt, och den handlar om justitieutskottets betänkande nr 13,
Unga lagöverträdare
. Jag vill börja där Kerstin Haglö slutade, herr talman, med att se mer övergripande på detta. Jag håller med om väldigt mycket av det som Kerstin Haglö sade kring klyftor och ansvar.
Det är svårt att se unga lagöverträdare som en enskild företeelse. Dagens ungdomar lever med ett ständigt påslag från datorer, mobiltelefoner, surfplattor och tv-apparater som ger konstant höga dopaminmängder i hjärnan. Många klarar detta alldeles utmärkt, men vi ser också hur språkklyftor, digitala klyftor och kanske ännu mer sociala och ekonomiska klyftor ökar. Och som en följd av detta ökar avståndet till arbetsmarknaden rejält för allt fler unga. Några slås ut tidigt och tappar all tilltro till en karriär i det vanliga samhället, eller i denna debatt kanske man till och med ska gå så långt som att säga Svenssonsamhället, och ser kriminalitet som enda chansen till en framtid.
Vad vet vi då om de unga lagöverträdarna? Ja, precis som de vuxna kriminella har de oftare skolproblem och förefaller i större utsträckning ha kontakter med kompisar som är kriminella. De saknar bra fritidsaktiviteter. Flera har neuropsykiatriska diagnoser och problem med alkohol- och narkotikamissbruk. Jag är helt övertygad om att vi ganska snart kommer att få en tillräckligt bra kartläggning och forskning, som också kommer att kunna räkna in spelberoende i den problematik som är en vanlig ingång till kriminalitet - ett spelberoende som i likhet med andra beroenden leder till ekonomiska problem och där man i slutändan inte ser någon annan lösning än kriminalitet.
Jag är helt övertygad om att vi i dag vet tillräckligt mycket för att kunna förebygga betydligt bättre än vad vi gör i dag. Vi har också väldigt ofta metoder för att förebygga bättre, men de används inte alltid. Ibland hänvisar man till brist på resurser, och ibland finns det helt enkelt ingen vettig förklaring till att de inte används. Jag tycker till exempel att det vore rimligt att polisen skulle åläggas att samarbeta med ideella föreningar, helt enkelt därför att polisen själv har så väldigt goda erfarenheter av att det blir så bra när man gör på det sättet. Man skapar ett tryggare samhälle, och det ger många mervärden. Polisen kan få enklare att nå ut i samhället och på det sättet få bättre information. Det kan också vara ett sätt att få polisen att verka mindre hotfull. Jag trodde i min enfald att polisen redan hade ett sådant uppdrag eftersom jag sett så mycket av det på den lokala nivån. Jag tycker att det är märkligt att man inte har det.
Jag ska inte säga så mycket om vår reservation nr 2, mer än att jag tycker att det vore självklart att Brottsförebyggande rådet fick ett tydligt uppdrag att ta fram fungerande metoder för att minska unga mäns brottslighet.
När det gäller vår gemensamma reservation nr 3 vill jag instämma i mycket av det som Kerstin Haglö nyss sade. Det är viktigt att handläggningstiderna för ungdomsbrott minskar.
I stället, herr talman, vill jag ägna avslutningen av mitt inlägg åt reservation nr 7, som handlar om påföljder för unga. Jag har under förmiddagen i dag deltagit i ett seminarium om ungas spelberoende som bland annat X-Cons i Haninge stod för. Under en av pauserna talade jag med en av dem som har tagit fram de behandlingsprogram som i dag används mot spelberoende inom kriminalvården. Hon förklarade för mig att det i dag inte går att döma en ung person till ett spelavvänjningsprogram, detta trots att spelberoende blir allt vanligare även i gruppen 16-17-åringar, som man ju tycker inte ens borde spela eftersom vi har en 18-årsgräns för spel i dag. Spelberoende är mycket vanligt bland unga killar rent allmänt och är överrepresenterat hos kriminella, och som jag tidigare nämnt är det en allt vanligare förklaring till att man begår brott.
Vi i Miljöpartiet menar att utgångspunkten när en ung person döms för ett brott så långt som möjligt ska vara att man får andra påföljder än fängelse eller särskild ungdomsvård. Påföljdsutredningen från förra året lämnade en hel del förslag om utvecklade ungdomspåföljder, bland annat just detta att socialtjänsten ska behålla huvudansvaret för ungdomar under 18 år som begår brott. Det menar jag vore väldigt bra, och jag ser fram emot att vi får sådana förslag från regeringen.
Till sist ska jag bara snabbt kommentera vår sista reservation, som handlar om att gallra i belastningsregistret, där vi helst skulle se att man utreder hur man gör. I takt med att allt fler arbetsgivare kräver utdrag ur belastningsregistret har det blivit alltmer stigmatiserande för att över huvud taget kunna få ett jobb. Därför tror jag att det vore rimligt att man ser över detta i en utredning.
Som jag sade i början är det dock reservationerna nr 3 och nr 7 som jag vill yrka bifall till här i kammaren.