Herr talman! Så här sent i kvällens debatt behandlar vi ett tjugotal motionsyrkanden. Det är yrkanden som rör unga lagöverträdare, brottsförebyggande arbete, utredning av brott där unga är inblandade och påföljder för unga lagöverträdare. I betänkandet finns ett antal reservationer, och vi socialdemokrater står bakom våra. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4.
Det är ofta de svarta rubrikerna slår mot oss. Det är rubriker om misshandel och våldsbrott, och det mest oroväckande är att rubrikerna i medierna ser likadana ut var vi än befinner oss i landet. Oftast är det unga människor inblandade, de begår brott och de är många gånger offer för våldet. Att motverka denna utveckling är allas ansvar.
När unga begår brott är det också viktigt att det sker en snabb reaktion. I dag är hanteringen av unga lagöverträdare en alltför utdragen process. Det konstaterade Riksrevisionsverket redan i en rapport 2009. Vi socialdemokrater tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet menar att regeringen i mycket större utsträckning måste prioritera en snabbare rättslig prövning av ungdomsbrott. Rättssystemet måste bli bättre på att hantera ungdomsbrott. Det innebär att handläggningstiden måste förkortas. Vi har faktiskt varit överens i frågan. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande 2010 om att regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett förslag om snabbare rättslig prövning av ungdomsbrott. Vi är fullt medvetna om att det i dag pågår ett arbete hos åklagarmyndighet och rikspolisstyrelse, men trots detta efterlevs inte lagkraven om skyndsamhet i ungdomsärenden i dag. Inte heller efterlevs lagens krav på att dessa frågor ska hanteras av särskilt utsedd personal.
Riksrevisionsverket säger återigen i en rapport 2011, efter den förra från 2009, att regeringen inte har formulerat gemensamma, tydliga och sammanhängande mål för rättskedjans myndigheter. Det går inte att regeringen enbart pekar åt myndigheterna och säger att de har ett ansvar att följa upp, utvärdera och sätta upp fasta mål. Jag välkomnar den dag vi får se det förslag som ska komma tillbaka till riksdagen. Det går inte att säga att det pågår en mängd saker. Riksdagen har gjort ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med ett förslag på hur processen ska gå till. Jag väntar med spänning.
Ja, det är en lång och utdragen process för den unge att komma i klammeri, men det gäller också för brottsoffer. Det är en svår process att sitta i förhör. Därför har vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet en reservation som gäller rätten till biträde. Sverige har kritiserats av Europarådets antitortyrkommitté just för utformningen av rätten till biträde vid förhör under förundersökningen. Av en forskarrapport från Handelshögskolan i Göteborg framgår att det finns allvarliga luckor i lagstiftningen, särskilt när det gäller unga personer som förhörs på grund av brottsmisstanke. Närvaron av försvarare vid förhör var skrämmande låg för barn under 18 år. Vi menar att det inte är rättssäkert att låta en ungdom sitta själv i ett förhör med polis eller åklagare i ett tillstånd då man känner sig frustrerad, nervös, kanske rädd och pressad, och det är lätt att säga saker som man kanske senare inte kan stå för.
Därför tycker vi att det krävs en uppföljning av hanteringen om försvarets närvaro vid förhör av unga. Här har justitieministern sagt att man inte kommer att vidta några andra åtgärder än de som redan påbörjats hos åklagarmyndighet och rikspolisstyrelse. Då är vi där igen. Ska inte regeringen följa upp och se hur det är? Hur ska man kunna göra det om man inte har satt upp några mål? Dessa frågor är viktiga, och vi kommer att följa dem.
Herr talman! När vi ändå talar om unga lagöverträdare vill jag komma in på några grundläggande saker. Att ha en väl utvecklad välfärdspolitik är det mest grundläggande för oss socialdemokrater. Det är det bästa medlet att hålla brottsligheten på en låg nivå. Det är det bästa brottsförebyggande arbetet.
När det blir en ojämn fördelning av sociala och ekonomiska resurser leder det till att några utsätts för större risker att dras in i kriminella gäng eller narkotikamissbruk än andra. Därför är jag djupt oroad över det samhälle vi ser i dag som sakta dras isär och där klyftorna ökar. Det råder ungdomsarbetslöshet, och ungdomar säger att de inte är med. Det finns bostadsområden som behöver rustas upp. Skolan behöver mer resurser, fler vuxna och mindre grupper. Allt detta spelar roll. Tro inte att välfärdspolitiken inte spelar roll i det brottsförebyggande arbetet.
Det här kräver inte bara ett politiskt engagemang, från oss och inte minst regeringen som ändå leder landet, det krävs också ett brottsförebyggande arbete med ett mer brett engagemang. Ett stort ansvar ligger hos vuxna och föräldrar. Vuxna ska våga sätta gränser och ge trygghet. Det ska också vara gränser som kan reparera när det har gått galet.
Anders Carlberg på Fryshuset sade alltid att vuxna betyder allt. Är vi vuxna uppgiften? Det är tänkvärt.
Visst behöver också andra delta i det brottsförebyggande arbetet, till exempel kommuner, näringsliv och myndigheter. Föreningslivet gör ett fantastiskt brottsförebyggande arbete. De är eldsjälar. Ju fler som engagerar sig, desto bättre.
När det gäller att återföra ungdomar bort från kriminalitet och bort från missbruk behövs både beröring och påverkan. Det ska vara beröring och påverkan som måste komma snabbt och pågå lång tid eller kort tid. Det behövs tålamod och tillit. Det viktigaste är att vi aldrig någonsin ger upp hoppet om att det är möjligt. Det är ett ansvar som vi har mot våra barn och ungdomar som vuxna och politiker.
(Applåder)