Fru talman! Det är inte första gången jag står här
och talar om skog. Men det är nog första gången mil-
jöministern är med. Miljöministern har inte varit med
i de skogsdebatter vi har haft genom åren, vilket jag
beklagar. Det säger kanske litet grand om intresset.
Det sker en katastrof i de svenska skogarna i dag.
Aldrig har den biologiska mångfalden i skogen utsatts
för så stort tryck som i dag. Många med stort biolo-
giskt kunnande menar att den biologiska mångfalden i
Sverige aldrig, totalt sett, har varit utsatt för så stort
tryck som i dag.
1 662 hotade arter är beroende av skogsmark, och
då framför allt ur- och naturskog. Samtidigt krymper
ur- och naturskogen dramatiskt i dag. Många avverkar
snabbt nu eftersom diskussionen kommer i gång. Det
finns faktiskt inte någon vilja hos skogsägare att
skydda den här skogen som Anna Lindh påstår. Det är
inte riktigt så.
Så litet som 4 % eller 120 000 hektar av de sko-
gar som finns räknas som urskogar. Det är dyrt att
skydda dessa skogar. Det finns ganska mycket virke i
dem. Det innebär att det blir ett högt hektarpris för att
skydda dem. Bara dessa skogar skulle kosta 3-4 mil-
jarder kronor att spara, och det är absolut nödvändigt
om vi skall ha en möjlighet att skydda den biologiska
mångfalden i skogen.
Dessutom tillkommer det som kallas för natursko-
gar. De utgör ca 2 % av skogen nedanför skogsod-
lingsgränsen. Det är mycket litet som är skyddat ned-
anför skogsodlingsgränsen. Det är så litet som 0,8 %.
Det är skandal att Sverige är så dåligt på detta. Sveri-
ge, som internationellt går ut och kräver att andra
länder skall skydda sina skogar, börjar internationellt
få ett mycket dåligt rykte på det här planet. OECD har
påpekat att Sverige inte alls lever upp till de krav som
vi ställer på andra länder och de krav som finns i
konventioner när det gäller just skydd av biologisk
mångfald. Bl.a. har vi gått med på att vi skall spara
10 % av alla biotoper, men när det gäller skogen gör
vi långt ifrån det.
Det behövs alltså pengar, Anna Lindh. Det hjälper
inte att säga att man är intresserad. Det måste fram
pengar, och det måste fram pengar fort för att vi skall
ha en chans medan skogen står. När den är avverkad
finns det inte så mycket att skydda längre. Det gäller
att skynda på här. Miljöpartiet har avsatt 700 miljoner
extra varje år för att komma till rätta med det här
problemet. De nålpengar som miljöministern får från
Finansdepartementet ger ingen trovärdighet åt rege-
ringen i de här frågorna. Jag måste säga att det finns
ingenting som oroar mig så mycket som just den bio-
logiska mångfalden i skogsmarkerna och det som sker
i dag.
I den utvärdering av den nya skogsvårdslagen som
Skogsstyrelsen gjorde i början av året kan vi se att
skogsägarna inte tar de hänsyn som de borde göra.
Det fallerar just när det gäller den biologiska mång-
falden. Man sparar inte de biotoper man borde. Man
är inte noga med att spara nyckelbiotoper. Vi får
hoppas att den miljöbalk som kommer kan bättra på
det hela litet grand och se till att man i alla fall gör
frivilliga avsättningar och sparar de små biotoper som
ofta är mycket nödvändiga för att arterna skall finnas
kvar.
Det går dessutom inte att spara mycket små bioto-
per. Många av dessa arter kräver att det finns litet yta
på det man sparar. Det är dyrt. Om urskogarna kostar
3-4 miljarder, kostar naturskogarna ännu mer. Detta
är skogar som har ett högt värde eftersom det finns
mycket trä kvar i dem.
Det är alltså bråttom, Anna Lindh, att komma till
skott i de här frågorna. Jag skulle också vilja höra när
pengarna kommer. En av dem som har varit med och
utrett det hela i Miljövårdsberedningen har nu fått i
uppdrag att utreda på nytt. Utredningar ger inget
skydd. Det måste till pengar.
Jag kan också jämföra med de områden som finns
inom det utskott där jag sitter, nämligen jordbruksut-
skottet. Där har man tydligen haft ekonomiska möj-
ligheter att tillskjuta 600-700 nya miljoner varje år.
Där har det funnits pengar. När är det dags med peng-
ar till skogen?