Fru talman! Det var trevligt att miljöministern ha-
de träffat en skogsägare som hade fått felaktiga råd
från de s.k. experterna. Om man hade lyssnat på mil-
jörörelsen, hade man gjort rätt redan då.
För en tid sedan skrev 80 av landets främsta fors-
kare på det här området en debattartikel där man
krävde ett moratorium nu och pengar för att lösa ut
skogen i fråga.
Vad gäller de här nålpengarna - jag fortsätter att
kalla dem så - undrar jag: Hur många år skulle det
enligt Miljövårdsberedningens förslag egentligen ta
för att skydda de skyddsvärda skogarna med de peng-
ar som regeringen skjuter till? Det vore intressant för
var och en av oss att få ett svar på detta. Då kan var
och en själv bedöma om pengarna räcker eller inte.
Beträffande det som Gudrun Lindvall inte skulle
ha någon rätt att säga vill jag peka på att hon citerade
en utredning.
Det som det nu gäller är akut. Anna Lindh säger
fortfarande att pengar inte kommer från himlen. För
några år sedan föll ett JAS-plan från himlen, och jag
menar nog att det faktiskt finns pengar. Kom ihåg att
det som går till att skydda skogarna är nålpengar. Den
kostnad som krävs för att skydda den biologiska
mångfalden i Sverige motsvarar utgiften för några
flygplansvingar.
I kretsloppsmiljarderna, som de i massmedierna
litet slarvigt kallas, räknas allt möjligt in. Hur används
de? Det är fråga om ROT-bidrag, ibland med litet
gröna prickar i. En del projekt är bra, men totalt sett
är de inte bra. Att man t.ex. skall hämta sopor i Säffle
med häst och vagn känns som ett fördummande av
hela miljödebatten och gör den till ett fiasko. Där
finns ju pengar. Varför inte skjuta till pengar därifrån,
t.ex., för att skydda de mest akut hotade skogarna?
Det behövs mer pengar, och det behövs också
bättre handläggning, kära kristdemokrater.