Fru talman! Angående Hans Göran Francks frågor:
Sverige har icke begärt något undantag -- det vet
säkert Hans Göran Franck också -- vad beträffar
medlemskap i EMU. Jag kan citera vad
Europaministern deklarerade här i riksdagen för en
knapp månad sedan, en uppfattning som också har
stöd hos en bred majoritet i riksdagen: ''Sverige vill
delta i den framväxande Ekonomiska och
Monetära Unionen (EMU). Gemensamma
ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är
en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och
sysselsättning. Den senaste tidens oro på
valutamarknaderna och de räntechocker som har
drabbat många länder, inklusive Sverige, har
understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt
och monetärt samarbete för att främja monetär
stabilitet. Sverige är angeläget att bidra till
utformningen av EMU redan före medlemskapet.
Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den tredje fasen
kommer att göras i ljuset av den fortsatta
utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i
fördraget.''
Detta har resulterat i att vi inte begär något
undantag. Det är mycket viktigt att vi i Sverige inte
nedvärderar det svenska parlamentets rätt att fatta
beslut. Om vi skulle ha gjort olika deklarationer
etc. och försökt att få EG att acceptera ditt eller
datt i den svenska beslutsprocessen, tycker jag att
detta hade inneburit en indirekt nedvärdering av
den svenska riksdagens rätt att fatta självständiga
beslut. Det är mycket viktigt att vi tar den rätt som
vi har. Vi skall inte slänga bort den genom att låtsas
att det är nödvändigt att tala om det ena, det andra
eller det tredje för EG, utan övergången från den
andra till den tredje fasen är och skall vara föremål
för ett beslut i Sveriges riksdag. Det är vår rätt att
ha det så. Denna rätt skall vi väldigt noga slå vakt
om. Jag råkar tycka att det är ganska angeläget att
vi i Sverige tar oss de rättigheter som vi har.
Frågan om hur vi skall finansiera den
budgetbelastning som uppkommer vill jag faktiskt
inte svara på ännu, därför att vi inte vet exakt hur
stor den är och än mindre vilken infasning som
kommer att bli resultatet av förhandlingarna. Det
skulle vara att försämra vår förhandlingsposition
att tala om hur ett visst belopp skall finansieras. Det
kan då uppfattas så, att vi under alla
omständigheter är beredda att betala det beloppet.
Det är angeläget att få en infasning över en period,
eftersom fördelarna med strukturprogram och
annat inte kommer på en gång utan successivt. För
att få ett så bra förhandlingsresultat som möjligt vill
jag faktiskt inte besvara Björn von der Eschs fråga.
Björn von der Esch sade att det är oklart med
valutaunionen inom den tid som vi kan överblicka --
jag tror att jag citerade korrekt. Jag vet inte vilken
tid Björn von der Esch kan överblicka, men jag
tycker att man skall ha blicken spänd ganska långt
fram för att kunna försäkra sig om att den
förväntade utvecklingen blir den bästa möjliga för
Sverige. Jag tror, som jag nu har sagt ett par gånger,
att det för Sverige och för jobben här är viktigt hur
den monetära ekonomiska unionen ser ut och
vilken beslutprocess som Sverige väljer när det
gäller att gå över från den andra till den tredje
fasen.
Beträffande räntepolitiken är det naturligtvis
alldeles riktigt som Björn von der Esch sade, att det
kan bli stora problem om länderna har väldigt olika
inflationstakter. Av detta skäl tillämpar man den
s.k. kravlistan innan något land ges rätt att vara
med i EMU. Den råkar sammanfalla med de krav
som enligt min uppfattning är helt nödvändiga att
uppnå för att få en god sysselsättningsutveckling i
vårt land, så att arbetslösheten minskar, och för att
få fram fler riktiga jobb. Det skulle vi aldrig klara
med en våldsamt hög inflation, men då skulle inte
heller något medlemskap i EMU vara aktuellt.
Därför känner jag inte igen konflikten mellan
möjligheten att använda ekonomisk-politiska
medel i Björn von der Eschs värld och den värld
som jag upplever vara den realistiska.
Användandet av de olika ekonomisk-politiska
medlen leder i samma riktning: Det vi vill göra för
att skapa tillväxt och flera jobb här i Sverige är
också det som framöver ger oss en rätt att, om vi
vill, vara med i EMU.