Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt ta till orda
i den här debatten, utan jag kom för att lyssna. Men
eftersom interpellanten inte är här vill jag ändå
ställa ytterligare några frågor till finansministern.
Den första frågan gäller ett uttalande från EG-
kommissionären Christophersen från Danmark,
som säger: Om man inte lyckas att realisera EMU,
kommer hela projektet med Europaunionen att
falla.
Det är ett långtgående uttalande. Det betyder att
pressen på de länder som redan är medlemmar,
liksom framför allt på de länder som nu önskar bli
medlemmar att ansluta sig till EMU, ökar. Det blir
kan man säga inte något reellt frivilligt val i den här
situationen. Visserligen säger finansministern att
det är vi själva som har valet. Men frågan är om
detta är mer formellt än reellt.
Det finns en annan fråga som jag tycker behöver bli
mera belyst. Huvudinriktningen för EMU synes av
allt att döma vara att hålla nere inflationen. Det är
inflationsbekämpningen som är huvudsaken.
Däremot efterlyser jag vad man verkligen vill göra
åt arbetslösheten. Frågan blir då: Är det så att man
i så hög grad prioriterar inflationsbekämpningen att
frågan om arbetslösheten trots allt blir en
andrahandsfråga?
Jag har nu hört vad finansministern säger, men
ändå finns det utrymme för tvivel om det verkligen
kommer att drivas en effektiv politik mot
arbetslösheten.