Riksdagen i en ny tid

Fru talman! Naturligtvis har både Owe Hellberg och jag försökt övertyga vårt parti också. Någonstans finns det en gräns, tycker jag, för vad munnen gör och vad tummen gör. Jag har använt det uttrycket i kommunfullmäktige ett antal gånger. Att komma upp i talarstolen och prata om vikten hos frågorna, kanske till och med om att byta utskottsnamn till samhällsplaneringsutskottet eller något i den stilen, är fullt möjligt. Men när man talar om vikten av detta och betydelsen av att det finns en tydlig organisation i riksdagen som tar hand om de här frågorna, både gentemot medborgarna som en samtalspartner och för att kunna bevaka de här frågorna i stort i riksdagen och talar så väl om de här frågorna, då tycker jag på något sätt, fru talman, att man måste ta konsekvenserna av det. Det har jag gjort, och det kommer Owe och Tasso Stafilidis också att göra. Vi väljer trots allt lojaliteten med medborgarna och lojaliteten med frågornas betydelse före lojaliteten med vårt eget parti.