Herr talman! Sverige har anslutit sig till en resolu-
tion inom Världshälsoorganisationens program Hälsa
för alla, där hälsotillståndets utveckling inom respek-
tive medlemsland skall vara en måttstock på sam-
hällsutvecklingens kvalitet. Vid en uppföljning för
Europas del visade det sig att hälsotillståndet hos
Sveriges befolkning är generellt sett bättre än i flerta-
let andra jämförbara länder, men att vissa sjukdomar,
som allergier och astma, tycks öka oroväckande, och
att allergier och annan överkänslighet har blivit vanli-
gare i alla åldrar.
Under 1970- och 80-talet rapporterades en ökning
av de allergiska sjukdomarna både nationellt och
internationellt. För Sveriges del får de allergiska
sjukdomarna betraktas som folksjukdomar, eftersom
30-40 % av befolkningen har eller har haft allergiska
besvär.
Både ärftliga och miljörelaterade faktorer har be-
tydelse för om allergier och astma skall utvecklas.
25-40 % av befolkningen kan av genetiska orsaker
utveckla allergier om de utsätts för allergener eller
irritanter. De genetiska förutsättningarna är tämligen
konstanta, så orsakerna till allergiökningen får nog
sökas i miljön.
Biologiskt material som pollen och material från
djur kan ge upphov till allergi. Exponering för djural-
lergener borde inte ha ökat, eftersom vi har gått från
ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Men å
andra sidan är pälsdjur så vanligt förekommande, inte
minst i städer, att nära nog alla är exponerade för
hund och katt. Andra miljöfaktorer som luftförore-
ningar utomhus, fukt- och ventilationsproblem inom-
hus, passiv rökning och den ökande mängden kemiska
substanser i varor och födoämnen är sannolikt avgö-
rande för att allergier har blivit ett stort folkhäl-
soproblem.
Vi måste ta fasta på att allergiökningarna är ett
tecken på att samhällsutvecklingen inte går åt rätt håll
inom alla sektorer. Vi måste arbeta på flera be-
slutsplan med orsakerna för att åtgärderna skall bli
effektiva, och vi skall använda de krafter som står oss
till buds. En exponering av allergener eller irritanter
för en person som är disponerad att utveckla allergi
ökar risken att denne insjuknar och att redan sjuka blir
sämre.
Den enskilde kan inte så lätt påverka utemiljön,
men innemiljön, inklusive allergiframkallande ämnen,
kan man som enskild göra något åt. Ju tidigare man
kan förhindra en sådan exponering desto större är
möjligheterna att förhindra att allergin bryter ut och
desto större är möjligheten att förbättra prognosen för
redan sjuka. Därför är det viktigt att verktyg finns så
att den enskilde kan undvika allergiframkallande
ämnen.
Innehållsdeklarationer är ett sådant verktyg. Vi
anser att alla produkter som kan ha betydelse för
allergiker skall ha innehållsdeklarationer. Det är
olyckligt att parfymer undantas från det kravet. För att
tydliggöra och underlätta för allergiker att göra riktiga
val är miljöcertifiering ett bra instrument ur allergi-
synpunkt. Konsumenten kan då rensa marknaden från
allergiframkallande ämnen och substitutionsprincipen
kan få genomslag.
Astma och andra luftvägsallergier bland barn kan
till 40-45 % förklaras med passiv rökning, dålig
ventilation inomhus, pälsdjursexponering och kortva-
rig amning. Allergiförebyggande verksamhet har en
stor potential då nästan hälften av barns allergier går
att förebygga.
Halterna av kvävedioxid och marknära ozon i ut-
omhusluften i tätorterna tycks öka. Större delen av
dessa gaser kommer från fordonstrafiken. Gaserna
kan bidra till inflammation i luftvägarna hos astmati-
ker. Vi anser att regeringen skall ta initiativ till en
skärpning av tomgångskörningsbestämmelserna.
De utbildningsinsatser som Folkhälsoinstitutet och
andra aktörer har gjort och nu gör under Allergiåret-
95 kommer att lyfta kunskapsnivån om allergier och
allergiernas orsaker hos allmänhet och politiker och
hos många personalgrupper inom fritidshem, förskola,
skola, företagshälsovård, försäkringskassor, primär-
vård, mödravårdscentraler, barnavårdscentraler,
kommunernas miljö- och hälsoskydd osv.
Men vi menar att utbildningsinsatserna måste
sträcka sig längre. Eftersom allergiska sjukdomar är
så vanliga innebär de stora kostnader för stat, lands-
ting, kommun och den enskilde. Tidig diagnos och
ändamålsenlig behandling är avgörande för att för-
hindra en försämring och återfall i sjukdomen. För en
stor del av de som utbildas i vårdyrken kommer pati-
enter med allergiska sjukdomar att vara de vanligaste.
Vi vill att grund- och vidareutbildningen av läkare
och sjuksköterskor inom allergologi förstärks och
fördjupas.
Men skall vi komma åt orsakerna måste högskole-
och universitetsutbildningarna för de grupper som
bygger och planerar samhället och de som har styrin-
strumenten - dvs. ingenjörer, tekniker, arkitekter,
ekonomer, etc. - vara sådana att miljökunskap och
förtrogenhet med ekologiska sammanhang är en integ-
rerad del av deras kunskapsmassa.
Herr talman! Socialutskottet är ett naturligt hem-
vist för allergifrågorna i riksdagen. Jag har med mitt
anförande velat visa att allergifrågorna också i högsta
grad berör utbildningssektorn. I förra onsdagens de-
batt om informationsteknikens införande i samhället
berördes inte elallergiproblemen. Men motioner om
elöverkänslighet har behandlats tidigare av näringsut-
skottet, arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet.
Det kan komma att visa sig vara, enligt senaste
forskningsrön, ett större samhällsproblem än vad vi
hittills antagit. Trafikutskottet berörs också av aller-
gifrågor, inte bara ur fordonstrafiksynpunkt utan ock-
så ur informationstekniksynpunkt.
I en tid med ansträngda ekonomiska resurser är
det viktigt att rätta prioriteringar görs. Helst skall man
fatta beslut som verkar åt samma håll. Inom kommu-
nerna har tvärsektoriella grupper, allergikommittéer,
bildats dels för att sprida information, dels för att nå
en samverkan i de kommunala politiska besluten.
För att vi på ett bättre sätt skall kunna styra bort
från det allergisjuka samhället bör allergifrågorna
vara aktuella inom andra utskott än de uppräknade,
t.ex. finansutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskot-
tet och arbetsmarknadsutskottet. Vi har därför i en
motion föreslagit att former för ett sammanhållet
politiskt arbete bör framarbetas.
Jag ställer mig bakom alla Miljöpartiets reserva-
tioner till betänkandet, men för att vinna tid i kamma-
ren yrkar jag endast bifall till reservationer nr 2 och
reservation nr 4.