Herr talman! Vänsterpartiet har en reservation där
vi vill lyfta in arbetslöshetens konsekvenser i folkhäl-
soarbetet. Jag vill yrka bifall till den.
Vi menar att man tar litet för lätt på arbetslöshe-
tens konsekvenser. Det är en stor folkhälsofråga.
I går kunde vi t.ex. läsa en rapport från en utred-
ning gjord i Karlstad, där man har undersökt barn.
Man har funnit att barn till arbetslösa löper fyra gång-
er så stor risk som övriga barn att få tunga depressio-
ner. Bara en sådan sak är ju en larmklocka.
Vi uppfattar att det finns många välvilliga uttalan-
den och politiska viljeyttringar från utskottets sida
och från riksdagens sida, men tydligen fastnar dessa i
strukturerna. Det händer inte så mycket.
Om vi ser på en struktur som Folkhälsoinstitutet,
som är omnämnt i betänkandet, ser vi att arbetet är
uppdelat på 12 verksamhetsområden. Det är alkohol
och narkotika, barns hälsa, ungdomars hälsa, tobak,
skador, mat och motion, kvinnors hälsa, sexuellt över-
förbara sjukdomar, oönskade graviditeter och hiv och
aids.
Sedan finns punkten övriga folkhälsofrågor. Un-
der den punkten skall den stora allvarliga faran mas-
sarbetslöshet samlas. Vi menar att ett minimum vore
att arbetslöshetens konsekvenser hade ett eget verk-
samhetsområde inom Folkhälsoinstitutets ram. Alter-
nativt kan riksdagen begära att en kommitté eller
eventuellt en särskild utredning tillsätts för att se över
dessa frågor. Detta är anledningen till vår reservation.
För övrigt tycker jag att det är bra att debatten
som sex timmars arbetsdag börjar komma igång i
samhället. Jag tror att det är den enskilt bästa insatsen
för en bättre folkhälsa i detta land.