Herr talman! När det gäller möjligheterna att
åstadkomma högre tillväxt och högre
sysselsättning, är det ekonomiska monetära
samarbetet naturligtvis bara en liten del av det hela.
Att Birgitta Hambraeus bara lyssnar till en del
ekonomer kan möjligen förklaras av hennes egen
inställning i den här frågan. Jag tror att det finns
mycket olika uppfattningar. Vi vet hur svår den här
frågan är. Jag känner ödmjukhet inför uppgiften att
komma med några precisa siffror på denna punkt.
EMU är bara en del av samarbetet. Hela EG-
samarbetet -- frigörelsen av handeln, tjänsterna,
kapitalet och ökad rörlighet över gränserna samt
samarbetet på en rad andra områden -- bidrar till
att öka möjligheterna att föra Sverige ut ur den
ekonomiska krisen. Det är inte fråga om ''styckevis
och delt'', utan det är fråga om en helhet.
När det gäller våra möjligheter att påverka, skall vi
inte diktera några beslut i Bryssel. Men, Birgitta
Hambraeus, det är inte heller Bryssel som beslutar.
Det är EG:s ministerråd -- alltså företrädare för
EG:s medlemsländer -- som beslutar i dessa frågor.
Sedan må de mötas i Bryssel, Stockholm,
Köpenhamn eller i vilket EG-land som helst när
den tiden kommer. Det är precis som beträffande
alla andra internationella organisationer: det är
medlemsländerna som beslutar. I en del fall krävs
enhällighet, i andra fall kvalificerad eller enkel
majoritet, beroende på ärendenas karaktär. Det är
där som det är viktigt att vi är med och tillsammans
med likasinnade verkar för våra intressen. Om vi
står utanför, kommer vi att bli alltmer beroende av
en utveckling som vi själva inte kan påverka. Det
är en fråga om vår rösträtt i Europa.