Fru talman! Jag har suttit i riksdagen i 18 år, och
jag har hört att man har tagit upp enskilda ärenden i
många interpellationer. Jag ska inte göra det när jag
nu fortsätter, men man kan nog hitta, om man går
igenom arkiven, att det har förekommit många gång-
er.
När det gäller det här med allas lika värde är vi
helt överens, Thomas Östros. Jag hoppas faktiskt att
det här interpellationssvaret kommer att vidareför-
medlas till lärarnas fackliga organisationer så att de
vet vad de vid eventuella förhandlingar har att rätta
sig efter.
Det kan inte vara så att vi antingen har yrkesför-
bud i skolan eller att man som privatperson i andra
sammanhang inte ska få lov att tala om sin politiska
uppfattning av rädsla för att därför bli hämmad i sitt
yrkesliv.
Framför allt bland anställda inom den offentliga
sektorn har det förekommit många demonstrationer
där anställda har demonstrerat med huvor framför
ansiktet för att de är rädda för att det kan bli negativa
konsekvenser. På arbetsplatsen har de inte kunnat
säga vad de tycker och tänker på grund av att de har
varit rädda för att gå miste om befordran eller för att
få en försämrad karriär. Då har de fått dra en luva
över huvudet.
Jag tycker att ministerns svar i dag var klargöran-
de, och jag hoppas att de som berörs av det känner sig
styrkta. Jag inser att statsrådet trots allt - även om
han försöker slingra sig från det - delar min uppfatt-
ning att man ska kunna ha ett offentligt jobb i Sverige
oavsett vilken politisk åsikt man har, bara man inte i
sitt jobb försöker påverka andra utifrån sin politiska
uppfattning.
Även om jag enligt talmannen gjorde fel som tog
upp ett enskilt fall, tycker jag att jag ändå har nått en
viss framgång med den här interpellationen.